Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1845, sida 2

nämde stånd förtrycka derigenom borgareoch bondeslåndet. Förgalves heter det, all nationen är representerad al stånderne; som antagandet af ett tesormsörslag ej kan ega rum, uton medeisvande af tre stånd och i grundlagsfsragor af alla fyra stånden, förkastas hvarje sådant som äsyflar alt modisiera det beståndande, af de privilegierade stånden. Det finns intet land i verlden, der adeln så mycket envisas att bibehålla en regeringsform, som är gynnande for dess öfvervigt och den personliga ärelystnaden hos dess medlemmar. Det var i silt exet intresse, som den brottades mot honunasligheten ända till Gustaf Wasa; Sverige var förut ett valrike, och befriare af sitt sådernasland, vördade han dess frihet; man mera tvang (21 honom att emoltaga den ällliga konungavärdigheten, än ban åsyftade densamma. Under Gustaf Adolf förvärfvade Sverge mycken ära, men på bekostnad af sitt inre oberoende. Senare upprättade Carl XI, på spillrorno af den sordna friheten, enväldets byggnad, som han esterlemnade at sin son Carl Mil. bPlyktad till Turkarne, lät ban säga rådet i S.oCkholm, att han skulle skicka en af sina stöflor för att styra i sitt ställe, men vid hans död tänkle adeln på att upprätta en oligarki på spillrorna af det honungsliga enväldet. Man vet, att prinsessan Ulrika Eleonora, Carls yngsta syster och förmåld med Fredrik, prins al Hessen, for att försäkra thronen åt sin gemål, sormligt erkånde, att valrätlen tillhörde rik. sens slånder. Regeringssormen af 1720 förlamade konungens makt och inslptande på styrelsen. bDe oprivilegierade standen fördes bakora ljuset medelst en inbillad del i lagslistningen. För alt göra sin myndighet varaktiz, lät adeln bestämma, att ingen förändring i grundlagarne shulle få ega rum, med mindre, än att den blefve föreslagen den ena riksdagen och antagen den följande af alla fyra stånden. Snart märkte nationen, att den, istället att hasva återfärrärfvat friheten, hade hlifvit offer för en aristobrati, som på en gana förtryckte kronan och solket. Den herrskande kasten delade sig i två partier, beoge i främmande makters sold. Mössornas parti, kändt för den skamligaste salhet, salde statens interessen åt England och Ryssland; hattarre förblefvo alltid fistade vid den gamla och nyttiga föreningen med Frankrike. Ställa omveslande i spetsen for angelägenheterna, begagnade de store sin makt endast för att sältta silt land på auktion på Europas poliliska torg, och för att palagaa skattebordor, från hvilkas utgörande adelns jord var befriad. Pa Fredrik följde 4751 Adolf Fredrik, som hade blilvit gift med Lovisa Ulrika af preussen, syster till Fredrik deu Store. Uppreiad af drottningen, som hade ett stolt skaplynne, förs0hle honunsen att befria sia; på hans uppmaning uppgjorde Grefve Brahe och Baron Horn planen att störta hattarne, hvilka då sutto vid rodret. Di sammansvärjningen blef upptäckt, dömdes de sammansvurne tin döden: och honunsen maste bekrafta denna dom. Hans Svaghet forökade det rulande partiets djerfuet. För att hämnas på drottningen, hvars makt öfver konunsen var bekant, ville radet, i kraft al sin rältigbet, undersöka kronans juveler. Man trodde, alt hon hade pantsatt dem för att understödja de sammansvurna. Oaktadt konungens protest — — --—-----———— Al o —