Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1845, sida 1

—— — som Carl Jolan, och den sist lesvande visste ej, att barndomsvännen dagarne förut särdats öfver Stygens bolja.oa i Derester sortsar författaren: (Den första gunstlingen hade vunnit blott några månaders försprång, då den siste också redan stod vid målet. Camps hade soljt bernadotte srån vaggan fill thronen; Brahe var Carl Johans skugga der och från thronen till grafven. Det bästa, om icke det enda, Brahe gjorde för silt historiska namn, var att dö a propos. Det ligger någonting romantiskt svårmodigt i ett sådant slut, och mängden, som ser huru sorgen tär, och som tror tillgifvenbeten vara sorgens enda orsak, röres till medlidande och skänker en viss beundran. v (kn annan sammanställning, icke mindre sällsam oclr begrundansvärd, hvartill det i år hos oss inträffade höga dödsfallet föranleder, flyttar tankan till stoftet i invalidernes hotel, dit öfverfördt från klippan i oceanen. Napoleons illa beryktade sångvaktare på S:t Helena, Sir Hudson Lowe, afled nemllgen den 8:de Januari samma år, som den 8:de Mars begränsade banan för den från skyddling till fiende förvandlade furste, hvilken utgjorde själen i det förbund, som ryckte spiran ur den länge oöfvervinneliges händer.:o Den aflidne skalden Dahlgrens karakteristik uppdrager den gamle bekante sålunda: Näst Heurlin har jag aldrig känt någon med Dahlgrens afgjorda fallenhet för intrig. Ilan använde den ömsom på det litterära och politiska området. Från Dalllgren härstammar planen till Markalls sömnlösa hätter. Dahlgren var den mellanlänk, som genom tredje hand skaffade manuskripten till boktryckaren, när det gällde att äl någon författare af hans vänner bevara anonymiteten. Dahlgren arbetade med rastlös ifver att skafsa framlidne Doktor Wallin rum på Erkebiskopsförslaget, ingalunda i alsigt, att han skulle bli Rosensteins efterträdare, utan just emedan Wallin yttrat sig aldrig vilja lemna storkyrkan och Stockholm, och Dahlgren derföre mente sig hafva stängt någon farligare medtiflare från ett förslag, der hans sannskyldige kandidat var D:r af Wingard. Medan Dahlgren på detta sätt i en rigtning lade sig ut för Wallin, lade han sig i en annan mot honom och drog försorg om, alt den store prelaten blef obarmhertigt afbasad i Svenska Minerva för något mindre lyckadt rimsmideri, just i samma vefva, eller kort efter, att han blifvit Svenska kyrkans öfverhufvud. a Förusatti, att denna teckning af Dahlgrens karakter vore efier naturen, skulle han hafva varit en lika stor intrigör som hög Brikollist, och lika dalig menniska som treflig sällskapsman i en trängre umgängeskrets af vänner. Det skall i sanning blifva interessant att se om kongl. expeditionssekreteraren Askelöf, Dahlgrens äldste och mest intime vän, kommer att tillåta, det den gamle bekante ostraffadt sätter sådana släckar på skaldens minne. Om DD. MM. Konungens och Drottningens för någon tid sedan i Upsala gjorda besok yitrar sig den gamle bekante på följande mystiska sått: . oberas Majestäters hastigt beramade afresa till Upsala, medan Monarken sjelf är öfverhopad af omsorger och göromål för riksdagen, har gjort uppseende och föranledt gissningar. I detta, som nästan allt annat, tror jag vara bäst gå öppet till väga, hvarmedelst man tillinsetgor falska slutsatser och afskär hviskningarnes öfverdrifter. Jag anser mig således hvarken fornärma grannlagenheten, eller göra höga vederbörande en otjenst dermed; att jag berättar dig resans anledning, derest du ej redan skulle känna den. kollisioner, af söga betydenhet naturligtvis, då de gålla ynglingar, hade yppats mellan konungastammens telningar, som nu bevisla vid Universitet, och dervarande plantskola af ungdom, hvilken till och med på ett stojande och mindre artigt sätt lärer gilvit luft al lant tifgslliot micengia Nat aganllinan an.