Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1845, sida 1

begge våra unge Furssars olika skal anledning häraf framstod. Kronprisse känsla var förtrytelse, och han skally med yttrat benägenhet att lemna Univer tr Hertigen af Upland åter lärer blifvit bedröfvad ända till tårar. be höga föråldrarnes ankomst skingrade molnen, och att hvad som varit i olag blef godt igen, torde ej böra betbislas. a Kan läsaren, af hvad den gamle bekante bär öppet (2) sramstaldt, blifva klok. på. orsaken till den omförmälta Gkollisionen a och sättet, hvarpå missnöjet gilvit sig luft, så medgilve vi gerna; alt han är begåfvad med en hög grad afslutkonst och divinationssormåga. Troligtvis har dock den gamle bekante med denna sin mysliska berättelse endast haft för. afsigt att. gikva låsarne af sitt tionde bref en gåta att gissa på under julhelgdagarne. Ått han icke tagit i betraktande, huru ofördelaktigt detta hufvudbry skulle inverka på en del svagare matsmältningsorganer, är ursäktligt, då ban icke, så vidt kändt är, någonsin besatsat sig med medicinen, och hans hela studium af kemien hitintills inskränkt sig till beredande af politiska piller, antirejalistiska tinkturer och ett slags litterärt aqua sosana, som mer än en gång jagat sömnen och hvilan från hans motståndares svandunsbäddar. Ibland anekdoter från kröningen och de i anledning af densamma anställda högtidligheter förtjenar följande anföras: alpromenadpolonaisen täcktes Drottningen göra en tour med Grefve Woina från Wien, Grefve Moltke från Köpenhamn, med flere; men det extra ordinära sändebudet från Petersburg, General von Anrepp, blef icke benådad med denna utmärkelse, derom till och med Grelve de Mornåy från Paris skall blifvit i fysthet prevenerad, för att icke finna sig åsidosatt: Det var tvilvelsutan en uppmärksamhet, egnad de svenska sympathierna, egentligen derföre alt sätta värde på, att den dels visar, att man å ort och ställe som vederbör är ganska väl underrättad om nationens önskningar, och dels att man dersammastådes vill synas med beredvillighet gå dem (till mötes. Men hvad detta speciella sall angår, var visserligen icke något alt anmärka emot, om en extraordinär ambassadör från en grannstalt, till hvilken Sverige för närvarande står i vänskapliga förbållanden, bemöttes med särskild utmärkelse af den utomordentliga beskickningens höga föremål. Också led populariteten intet afbråck af den middag, hyartill sershill Herr von Anrepp och hela Ryska missionen i Stockholm, dagarne ester riksdagsbankeiten, voro bjudna på bosvet, i ersättning, förhända, för det likgiltigare bemödandet i Ständernas närvaro.a Å Såsom ett curiosum från kröningshögtidligheterna anför den gamle bekante?, alt både sunktionären och hans biträde, som skulle ösverlemna Drottningens mantel, snasvade vid throntrappan, och att under ceremonien någon förvesling skall egt rum med spirorna, så att Hennes Majestät vid hemgåendet kom att bära den tyngre konungsliga, utan att tröttna. vid en börda, som ej lärer vara bland de lättare, och utan att förlora något af sin beundransvärda majestätiska hållning i skiek och åtbörder? För öfrigt lemnar den gamle bekante derhän, com det är digt eller sanning, och, i sednare fallet, huruvida det skett i följd af hemlig öfverenskommelse mellan den Lutherske prelaten och Hennes Majestät, eler härrört af enskilt grannlagenhet hos honom: att nemligen Erkehiskopen knappast skall halva vidrärt Drottningen med det finger, han doppat i smörjelschornet, och att klögstdensamma genast efter ceremonien skall, ännu i kyrkan , med handskarne gnuggat bort den kröningshalsam, som icke desto mindre möjligtvis kunnat fastna: Det är nästan omöjligt för en, som känner det gamla Romarespräket, att kunna: läsa dessa anekdoter utan att erinra sig: Virgilii bekanta