Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1845, sida 1

———————— lare-embetets vakans o. s. v. Högst oriktigt år det väl också, att dylika platser skola stå. öppna sasom reträtter åt Statsråd; o. s. v. Visa de sig ölverflödiga, så att sakerna gå lika bra, utan dem, såsom i Götha Hof-Rätt, hvarför indragas de ej? Till samma kathegori tycka vi kunna jemväl öfriga Presidents-, Landsböfdingeoch Biskops-embeten räknas. Deras indragning, liksom uppbörandet af allt annat verldsligt och andligt prål, skulle medföra artig vins slaten, och vi och slera med oss, Vs p riksdagen, hafva länge yrkat det. VUöck, de f ra barnen äro ännu alltför mycke fäsläde Vit dylika leksaker, för att så lätt släppa, di Me Eit par förplumpningar vid kröninge görande Riksmarskalken, t. s. Ösversk! Herr Grefve Lewenhaupt anmärhas jem man mäste tillstå dem vara nästan osorlätliga. Grefve Brahes apotheos medelst de servila tidningarne och talarne, som äfven vi längesedan tadlat, tadlas jemvål skarpt, eburu kort, al bref. skrifvaren, heidst panegyrikerne hållas af dem, som förut, med rätta, hlandrat honom, såsom Iterr Johan Johansson. Att det skulle sramkalla repressalier var naturligt, och man kan anse det för den skarpaste satir, då det säges, att Brahe evar den populäraste man i Sverger. Vi kunna dock ej lemna dessa stora herrar utan att, ledda af Forl. kasta ännu en blick på Exe, Cyllenhaals husvudoch stats-handling, näml. den misslyckade Gesällsörordningen. Man karm väl stifta en lag mot missbruk, utan alt sätta föremålen derför så godt som utom lagen? — En af de största och skandalösaste oordningar från förra regimen, hvars minne af Förf. uppsriskas, är Chefens för Skaraborgs Regemente; Grefve Magnus von Rosens mångåriga vistande Gud vet hvar och hvarsore. Bör en sådan herre ej göra sin tjenst eller också få sitt afsked? — Vi beppas att nuvarande regering, som sagdt är, med det snaraste, skrapar bort all sådau surdeg, eljest kunde det lätt hända att bela baket skäms. — Sid. 400 till 405 vidröras tvenns kyrkliga ärenden, nåml. tillsättandet af kyrkoherde vid Finska forsaml. och kalholicismens proselyrmekeri. bet förra kommer nuj nog i behörig ordning, om det ej redan är det; det senare deremot är af vida mer invecklad och farlig beskaflenhet. Vi smickra oss med att hafva varit de första, som bragt denna fråga på lapeten, genom det första meddelandet af målaren Nilssons tubbande till afsall från proteslanliska kyrkan till den hatholska och vi skola också ej upphöra att ropa: gif akt! förr än kaiholicismens och jesuilismens liydra eller ohy