Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1844, sida 1

—————— 2k UAmAmAmöte afskars; väl om det ej var på sjelfva staten. Huru djupt man likväl också måste beklaga denna utgång af representationsförslaget, kan man dock ej annat än missbilliga det slags yttrande af missnöje derösver, som visade sig i eatuuppträdena i Stockholm, hvilka dock också lika hastigt afstannade, som de uppstodo. Imellertid tick Erkebiskopen derigenom ytlerligare tillfälle att visa sin kristliga ödmjukbet, i det han på sig lämpade Christi egna ord under sill lidande: åFader, förlåt dem, ty de veta icke hvad de göra 4 — Med rätta anmärkes ett statsrådet Fålhrei försök att skjuta konungen framför sig, hvilket en hans radgilvare aldrig för tillåta sig. Vi hoppas, att det, för framtiden, ej heller vidare skall inträffa, saken är alltför ömtålig och lika så oriktig, som om regeringen ville krypa bakom konstitutionella former, för att bemantla handlingar, stridande mot landets sanna väl. — Bland märkvärdigheter vid närvarande riksmöte anföres, med skäl, Pres. Vesterstrands motion om grundskatternas uppbälvande, en motion, hvilken, förra riksdagen, ehuru i en vida mer fulländad form, framstäldes af Grelve Anckarsvärd, och hvarför han förklarades för rakt utaf en omstörtare, och som nu framstäldes af presidenten i det verk; genom hvars händer skatterna egentligast gå. Att åsigterna äro betydligt förändrade finner man; men derjemte, medelst mattheten i motionens framställning och försvar, att de, åtminstone hos vissa, ännu ej mognat till öfvertygelse. Frukten af denna motion blir derför ocksä, åtminstone för denna gäng, ingen; men det skadar imellertid ej, att ideen ånyo blifvit väckt; måhända den ändå i framtiden kommer att medföra goda följder, bland andra den, att man slipper de sorvillande såkallade olika naturerne hos den svenska jorden, som dock af försynen blifvit ämnad att vara gemensam för alla. — Korteligen vidröras nägra af de på Riddarbuset dels bifallna, dels asslagna grundlagssrågorna, bland andra den om det förstärkta lagutskottet mellan riksdagarne, hvars utgång Förf. tycks gilla: Vi tycka dock ej alt detta utskott varit så sarligt, liksom vi ej kunna anse Landshöfdingen Printzenskölds entledigande och Grefye Gyllenslolpes sorbigående, såsom följd af deras vetksamhet för denna utgång, ehuru vi medge, att det bar skenet för sig och att det varit bältre, om dessa händelser inträffat förr eter senare. Hvad som säges om ministrarne i anledning deraf, synes oss böra läggas på hjertat. — Med Erkebiskopen nagelsares ganska ———— — EN