Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1844, sida 1

AHG:33. K m ät en fri, af inre grunder bestämd samjko anslutning. Frihet och sjelsständighet bestå jaa ott genom underkastande under en allmän ssas mfundsordning; dessforutan äro de abstraktioså er, utan verklighet. Individen kan ej vara fri sar in sjelsständig, utan att vara medborgare i en pe at, och staten sjelf kan ej vara sjelssländig, ne lan att vara medlem af eti större helt. oc Detta är icke tomma silososismer; man fråge be lot senaste tiders bistoria, och se, om ej ett sta ärkligt strälvande eler att bilda större fölklor imsund har följt upplösningen i spåren. Eller sk st mer: den forenande, organiserande syftnin-Alil en bar, från första ögonblicket, varil oskiljakni v från den upplösande. Utirsckes ej detta reIn an i begreppet Nation och Nationaliet, Som ttaltes i samma ögonblick, som man afskusida-sse e tyrannernas ok? Då det onaturliga bandet Ia ösles, såg man sig straxt om efter ett naturdel ut; eller rättare: detta band begagnade man ssj edan såsom styrkans bälte, i det man angrep Sf et förra. Det var ju just på pationalitetens ID ppmaning, som srihetsmännen förde striden. He ch denna ande, en gång frammanad, later ej sir ter binda sigl : Det bör eljest erkännas, att begreppet om det, än om ezentligen utgör en nationalitet, i början lg Jott var dunkelt. Man tog detta begrepp vål in örst blott från den negativa sidan; man kande, hi tt det skulle vara en naturlig, på egen fri ger te nensamhet, ej på dynastisk samego, grundad In nhet. Författaren Walter Scott kan sigas vaId ra bland de första, som gilvit Europa medvelan-An le deraf, hvad betydelse gemensamt bärstamja mande och språk bar med hänseende till natioTh nalitetens bestimmelse. I sina romantiska skilIS dringar ur Englands och Skotilands gamla tlistoria, har han nemligen, med mycken klarhet, r scamslält motsatsen mellan den saxiska och franska befolkningen, som här möttes på samma i grund och botten; och, efter honom, halva isynnerhet franska bistorieskrifvare utvecklat de i romaniska och germano-skandinaviska stammar-4 nes skaplynne — en motsats, som kan sägas hafva blifvit en grundprincip i den moderna hi-A storieforskningen. Praktiskt bar språkoch stam-slägtskap, med I klarare eller dunklare medvetande om dess eventliga betydelse, ester hand gjort sig gällande på flera kanter i Europa. Tysblands enhet har I redan länge varit besjungen i skaldernas qvåden — fast den ännu ej är mycket att besjunga, — och redan i detta ögonblick, ehuru någol för tidigt, giss det i Tyskland knappt ett ungdomligt sinne, som ej svärmar för denna idbe. Svärmeri fordras det ochså dertill; ty ånnu torde Tysklands enhet länge förblilva en blott from önskan, som har lif blott i inbillninsen, om man ej, med Heine, får anse: (samma kedja af trogna duanero för det comgjor-— dande brödraband.o — Söder om Alperna drommer man allt starkare och starkare, ja, t. o. m. blodiga drömmar om Italiens enhet, eller rånare, fast enheten annu blott år en dröm, så är dock verklig blodets ström; dock som blodet alltid är tjockare än vattnet, torde det dock hända att, i trotts af denna blodisa verkliahet, ja, kanske just i följd deraf, enhetens drom också en gång blic verklig och bladet, som nu flyter derför, endast kommer alt besraktas såsom en aflägsen forntida dröm, och såfven duankedjan kan med tiden, genom folkens j landa, förvandlas till ett sannt brödraband. Vi upplesva det väl ej, måhända ej ens våra barInabarn; men så bör man besinna, att andan I verkar ej blott för tiden, utan för evieheten, -loch att man derför ej bör vänta ressliatet af -dess verkande, inom den korta rymden af ett 4 leller två menniskolil. Sjeliva sträfvandet till naiional-enhet, som är ocmotsäglig, bör redan sågsj na oss; ty från ena ändan af Eurapa till den andra är detta sträfvande tydligt, och hvad son -ligger oss nordbor närmast är just det Halier 1(motsatta hörn, der vi nu som ilrigast sysselsåt IIta oss med den Skandinaviska ideen. Ja, si iIstor kraft och betydelse ligger i denna stam a, lenhets-idke, denna syftning till sammanslusnin-: I. af beslägtade national-elementer till ulvecklin, e-af gemensam srihet och bildning, att den t. o en m. srambragt sin grandiosa karrikatur ) i — tt Iden förr omnämde — Panslavismen! er Således låter den historiska processen — li ss Iden mekaniska rörelsen — upplösa siz i två ra likasom motsatta, krafter, en tillbakastötande (re ip pulsiv) och en tilldragande (attraktiv). llvar fö en sig äro dessa krafter blotta abstraktioner, ato tt mistiskt sönderdelande eller karakterslos amalgis, mation. Således som de i vetkligheten aro en sbkiljaktigt förenade, begränsa de hvarandra ir on-bordes, och kunna först salunda bilda verhlit va ) Troligen kallas Panslavismen här för nationa ägennhetsprincipens karrikatur, emedan de slafs na-Ska stammarne tyckas sammansluta sig, snara för att bibehålla barbariet, än för att utbil