Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1844, sida 1

jörtjenar anmärhas. att han påstår, det de till rättavisningar, som han i Tidning tor Shan dinavien ficke, såsom ban behagar antvda, i mitt had) erhöll, äro att anse som smådeiser mot Landshöfdingen, d. v. s. mot en Bibets Pubetsman si och för Emletet h fånka sig någontinz mera absurdi! Tik då Herr Grefvens embotie att inblanda Å i enskilda karparalioners eller personers enskilda angeligenheler? tiilnar det Hr Grefsens 4t111014 ott vi ktintirn ett Sjömminasäliskap iran att fira s relsrfdag? tittbör det Here 671 s embet vär ej annat bjelper. i ett s fall som det ifrågavarande, songa sätta sin vill igenom med maktspråk? ... Hav man, nar man olsenttigen klandrar dessa och diulika hans nandlingar, hlandrat honom sgs Landshöfbimg, lsmädata honom för någon hans emhetsåtgärd? — I Ryssland vis kunna gifva detta utsernde br saken tar att få en honom misshaghg pumicis under kuvtpiskan, men i Sverige, der siegeriagaformens 33 3 uttryckligen föreskriver, ail agrundlagarne skola i hvarje särskilt fall efter deras ordalydelse tillanipase, och der lagen, men ej godtycket dömer — der lärer det nog icke lyckas ftir Gresven alt tumma domarne och behandla de konstilutionella institutionerna som en vaxnäsa, utan att riskera att khans egen blir betydliat längre vid försöket. Såsom ett gällande skål for sitt beteende mat Götheborgs Sjomannasällskap antor WH:r Grefven och Landshöfdingen, att den gamle Konungen. vid den tiden, då de despotiska försöken gjordes, lag på sin åodsbåde ocl, allmänna förböner holios för honom i kyrkorna. Att det var Jödsbådden? som iden gamle Konungen låg på, visste hvarken Hu Ereren, eller någon annan, i börian af Mars månad: detla år. Forböner för honom höllos lika vål i hufyudetadens kyrkor som ide härvarande, men icke desto mindre gingo baler, peklakler, soirger och andra dylika nöjen der sin gilla gång under tjelfve tsironarfringens och hela det kunsliga tlusets ögon. bet blander, som li:r Grefven i sina paminnelser rigtar mot tidningsredaktörerne och dem af Sjömannasällskapeis ledamåter. kvilha delioso i den hekanta sestmåltiden, drabbar sålunda älven den nu regerande Konungen och Hans lamilj. Af ven Han förverkligode? allså fabeln om då doende lejonet, såsom II:r Grefyen och Lands höfdingen behagar yttra. Det är just en vacker kompliment, Nr Grefven der såger sin konung, 80111 nyligen nämnt honom ätill Geverollo;inant; det är just ett vackert prof på takt, I på sans och hossamhet; det är jus elt cvident bevis på, huru mycket bättre Hu Grefven förstår sig på det vskickliga. än ja: loch de andra, mot irvilka han slungar sina udd ösa sarkasmer. Att Herr Grosshandlaren Hammarens till Sjö mannasällskapets Direktion inlemnade skrifvelse rörande transaktionerne mellan honom, GrelvLöwenhielm och Öfversie Virgin, icke i sak sii(känner H:r GOrefven och Landsbösdingen srat något enda af de tillmälen, ban i lidnin; för Skandinavien för sitt despotiska beteende fick uppbära, derom vittnar tydligen och klar Ssomannasåliskapets protokoll för den 49:de Mars innev. år. För att osvertyga både Juryr och Allmänheten om sanningsenligheten af det. sta förhållande, vill jag draga försorg om, at jet utdrag af detsamma varder i den fran mir I ule ban lnojliatoffiein utkommande tidningen promulgerad!. N:O 34, Herr Grelven och landshöfdinger har vid uppsommeringen af de gravamina, son jag emot honom i min sorsvarsskrilt anfört sunnit att haa inom 57 rader (de halsva in sboräknade) fatt uppbära 47 smullelser eller o qvädinsord, hvilka alla han hoppas att Wäålloll Radhusrätten lärer belägga med lampligt an (svar. — I händelse Wallofl. Råhusråtten skul le fästa något asseende vid denna insinuation eller vid allmänna åklagarens päslaende, at jag, för missfirmeligt skrifsått, enligi föreskri ten i 14:de Cap. 3:le och 7:de 22 Rättegångs balken, bör med böter anses; så får äfven jag med stöd af gamma lagrum, å min motpart H:r Gresven och Landshosdingen m. m. C. 6 Löwenhielm, yrka samma ansvar, alldenstun han i sina, till Vållosl. Rådbusrätten mot mi ingisna, slutliga. påminnelser ej mindre än ni tiofem (95) gånger om min person, mina hane lingar. och mina berisningsgrunder tillatit si missfirmeliga uttryck, framställt. mig som sm: (dare, nedrig lögnare, belackare, äreskändart solhuppviglare. illskesull, hätsk, ensaldig oc Gud vet icke allt. Jag medger gerna, att jaf både i min. försvarsskrist och i synnerhet dessa mina nu till protokollet anförda anmärt ningar, kunde hafva hegagnat) mig af ett me fogsamt. och mindre. sarkastiskt språk, och. je läran. sesnnon Anett 8 AA.