Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1844, sida 1

N:o 28. Det bekanta yttrandet på Riddaröonsel om handtverkarnes i Götheborg åaskamfosneto i deras tordringar söker Herr Grefven ochLandshöfdingen åfven att bortresonnera, på så sätt, att kan icke shulle halva askurit dem aita over en ham. Att emedlertid detta verkligen arit förhållandet, är jag beredd, att, när sa äskas, med sullailtiga vittnen intyga och sivria. N:o 29. Det despotiska beteendet mot en slottskneht, hvilken Herr Grefven utan ransakning dömde till. 23 prygel, förnekar ban ät edles och påslar det vara en dosanning och förvrångning. Hela hans motbevis grundar sig dock på ett enda al mig oriatist användt ord, p hvilket han nu säsom gammal kavailerigeneral sutit upp, för att rida spärr mot sin vederleloman. I min försvarsskrift bar jag nemligen yttrat, att Herr Grefyen och Landsbösdingen acldömdev slottshnekten till osvanbemälie straff; men naturligtvis kan någon Herr Grelrens straisbestämmelse icke få namn af adom förr, ån den blilvit askunnad i Herr Landssekreterarens närvaro och af honom blifvit försedd med hans kontrasignation eller reservation. Att emellertid 3 Herr Grefven både tillsade slotisknekten 23 prygel och ville att han skulle hafva dem, det är fullt säkert och sanninesenligi. Det var blott Herr Landssekreterarens mellankomst, som hindrade verkställigheten af Herr Gresvens och Landshösdingens hoselse. — Aj, aj, förlåt mig! Jag tror ryttaren tumlade i backen.... N:o 30. Den i min försvarsskrift omförmålla dekonfityr, hvilken Hr Gresven och Landshösdingen rönte, når han för några månader sedan sökte att stilla elt gatubuller, påstår ban likaledes aldrig hafva existerat. — Nå, nå! räknar Ilr Grefven ett hagel af speglosor för konfityrer, så må han gerna för mig låta stoppå bade öronen och fickorna fulla med sådana. — Redan det att behöfra agera polisbetjent, tycker jag emedlertid för Hr Grefven och Landshösdingen borde vara en tillräcklig dekonsitpr. a Dock . . . . det är ju sannt .... i denna skepelse ser man honom nästan dagligen, till föga båtnad för landshöfdingevärdjgheten, uppträda på våra gator. N:o 21. Ått Herr Grelven och Landshösdinzgen har en ellytande tungas har jag åtskilliga gånger haft tillfälle erfara, men ait han tillika var språkkännare har jag först i hans slutliga påminnelser kommit under fund med. Si t. ex. påstar han i en af sina anmärkninsar att adjektivet eanepolistiskta icke kan nyttjas till substantivet eförordandea i andra fall, än då mecenaten är beslägtad med ö ö I — UFL—u uQaaa C—CEU Q. V—— . .— t!tCLOAA . t tt klienten. Nog vel äfven jag, att predikatet nepotisliskt bör härledas från det latinska substantivet nepos, äfvensom jag vet, att begreppen nepotism och nepatisera först rigtigt utbildades under Påfven Nicolaus UI; men jag känner äfven, all dessa begge ord sedan den tiden erhållit en utomordentligt vidsträcktare hemärkelse, än de då för tiden bade, och alt uttrycket nepolisera nu är synnonymt wed: alt seynna en viss person på en annans hekostnad, eller, för alt nu en gång jemka mig ealter Hr Grefvens åsigter, favorisera en viss person framför en annan. Ilerr Gresven kunde således den gången gerna hafva underlåtit att vilja lysa med sin språkkunskap, helst som han i sina påminnelser begår sådana bockar mot modersmålet, att jag med mycket skäl till lektyr på lediga stunder, skulle kunna rekommendera honom Alhnqvists eller Frykells svenska grammatikor. — Hvad för öfrigt det sornekade esavoritskapeta angår, så vill jag blott sräca Hr Gresven, hrarföre han rekommenderade Expeditionskronafoaden Westerman framför de itrenne på förslaget uppförde personerna, och un han tror att denna hans rekommendation under nuvarande regime hade varit lika hraf(å som under Carl XIVJOhans?.. (Fkörstån J än, eller hvad?e heter det i Valas visdom. N:o 82, ålt på något sätt hafva ogästvänligt bemött Statsrådet Fåhrgeus, Generaltulldirektoren Gyllenhaal och Generaladjutanten Tersmeden, förnekar Hr Grefven och Landshöfdinven, helt och haller. Säkert är emedlertid, att desse Herrar vid åtskilliga tiilfällen ansett sig sförhiganene och äfven deröfver för andra gifvit tillkänna sin missbelatenhet. Bestämde emedlertiä H. M:t de personer, som för hvarje dag skulle bjudas, så är Herr Grefven ursäktad, att han icke vid vissa tillfällen fick se den aktad förman och tvenne ungdomsvånnere vid sitt bord. Jag befarar emedlersid, att Herr Gresven äfven denna gången, liksom i fråga om försvaret för Jehufäörden, leker kurra-gommbakom konungamanteln. Må. han blott akta sig, alt icke händelsevis blisva trampad på liktornarmne! N:o 33. Såsom ett eblasant bevis på, but Så om G11