Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1844, sida 1

Slår: sätt hbheteende gilver, läs: stt beteoa vifta. Samma kolumn, 5 spalten, 55 ranedifrån står: ban, las: kän. lad Tryekhkfrihetsmålet. (Forts. och slut fr. föreg. N:0.) Ai:o 24. Herr Grefven och Landshöfdingen lekar till alla delar tillvaron af en skrift, Äskulle innehålla ett slags videtur öfver hans ggnhet såsom länets styresman. Jag vill, hvad a punkt beträffar, så till vida ändra den i ef försvarsskrift intagna uppgiften, rörande Ma dorlosssedel7, att jag icke med full säei kan påstå, det Herr Gresven egde känne8 OM, att en sådan var i omlopp; men att fra sactum är sannt, derpå kunde jag åbe8 flere personers vittnesbörd, om jag icke MH undvika att blottställa dem för alla de ogligheter och ledsamheter, som ett yppande Apras namn skulle medföra. Herr Grefvens hyyllningar, alt jag farit med osanningar och NK elser, har jag nu blifvit så van vid och de Å amid visat sig så baltlösa, att de på mig Trat alke inflytande. — 23. I min, till vällofl. Rådhusrätien Uinade, här ofta aberopade sörsvarsskrist anjag tio (10) anledningar till anmärkninAmot Herr Gresven, hvilka jag i min tidning vale uphptagit. For detta mitt ölverseende, eluaF såsom Herr Gresven kallar, det, aKgodheto, FT ban sig varit dsåga känslig och tack— Denna Herr Grefvens sjeltbekännelse oss en ny sida af hans inre, helst da man ör densamma med det uppenbara han, hvarAvan yttrar sie ölver det, som jar, till hans i:m, i lidninseen intagit. Till och med erMans ljuva plist siger han vara främmande Asitt bjerta. De omilda omdomena akrar och de goda soraktar han.... IIvem an . — . — blifva klok på en sidan menniska? Nägra v stärlkisa ord om folkens rättigheter, uttalade pafa pu licist, ger bonom anledning att föroh siz om trupparnes trobet; men tidninaslatser, ämnade att hos sosket understödja bm i hans lolliga bemödanden, dem toraktar Urshnnar han. Det goda, publicisten har att bva, tror Herr Grefven icke göra något inAÅ på massarna; men väl det onda. Hvilken mrd tanke!! Nå, ual jag bör icke eller sorwyma, att den bar sitt ursprung i Gresrve C. etföwenhielms hjerna och att den är ett nytt onåd ) ent bevis, huru säkert och väl han förstår bedöma solkelementel. s4:0 26. Min i sörsvarsskriften intagna uppatt Herr Gresven och Landshöfdingen vid bt tillfälle med egen hög hand örfilade upp Asirucken tullvaktmästare, förklarar han vara r osanning. — Hvad detta Herr Ccefvens ående vidkommer, så får jog till en början Å den anmärkningen, alt en osanning aldrig A vara pur, d. v. s. ren; det är blott sanjen förbehållet alt få detta predikat sig till( kt. Lika litet som man begreppsrigtigt kan sf om en hvit morian, lika så litet kan Og a begreppsoch språkrigtigt tala om en pur oh nning. Detta i linguistiskt hänseende. AMd nu äter sjelfva sactum vickommer, så vill of gilva Herr Grefven rätt, så till vida, att han eWörfilade, utan, som nan i dagligt tal Mar det, ak u bba dep den ifrigavarande druckÄpersonen. Om denne var e tullvaktmästafd eller en biandvakt, gör inte till saken. Det Kum, att Herr Grefven på ett for sin höga obe i samhället höast opassand sätt behandlakarlen, qvarstar, och jag kar med tvenne oiga villnen bestyrka detsamma. R:O 22. Sanningsenlighete af min uppatt Herr Grefven och Landhefdingen upprit sig opassande mot atskiliga af stadens lfthrerkbomsare och vid liqvder och andra ssållen hutelat desamme, fotsekar Herr Gres1 äfven. Snickaren Nilssot, Snörmakaten odterg, Skräddarmåstaren LUdholm, SkomaTFemå-taren Aman. m. fl. kunm dock osvertyga otfirr Grelven och Landshafdinge, att jag icke i na punkt sagt annat, än vad som är of: sl Peasstämmende med rätta ochsanna förhållanj