10ln Det öfver mig, säsom han formedar, forsen uttalade ordet eSkAYIGigly skall bif rienalen till ed upät slags cBartholomeusnatt ln et arti slons asiciliansk aftansene. Det. biolt detta onda ord, ban asbidar, för att böra stormblockan gå i alla fyra väderstrecke och se de auppviglande publicisterne krossad 2 af artilleriregementernas kulor, utan af Ji ryernas öfver dem aftunnade anathemer. Yt randeratten har alllid varit den af Herr Grefye omförmälta sambållsklassen en nagel i ögat; m ni, så hoppas Herr erasven, skall den efter bje tons lust få släcka sin bämnd på den besvärli a tärhafline koutrotlanten. Med den skall ec åk elsoch Tjenstiemäån, från Stat ö ed til vice länsmannen, förena sig, f 2 ih4m h1da nederlaget, och Herr Örefven sje skall, en ry Horatius Coeses, blifva utropad ic befst aanseendets räddare och af de seg ande, ssom beloning för sitt mod, smycki ved em oförvansklig medborgarckrona. .... Ja allt det der låter ganska väl tänka sig, doc adast i det fall, om den nu blifvande Juryn samvete tisläte den att tolka 8:de mom. 3:dj an Tryckiriheisförordningen på ett sådant sät wa Der: Gresve Lövenbielm vill, att det ska Förföljelseandan bade atminstone då et ikatl an stödja sig vid, och det skulle no ur icke dröja länge innan processer och tryck is: shulle hagla ned öfver de der miss de lidningssluilvarne. Om en Presiden jörfördelade en underordnad: om en sotedragan ce i konseljen genom oriatian uppgifter förledd Konungen till origtiga beslut; om en brouoläns man misshandlade bonderna; om en landshof ding snäste och illa bemotte dem af allmogen som vånde sig tll honom för att erbålla råd oci bjelp; om en tulldistribiches lade binder i våäget för de trafikerande och ranniserade sina un derhafvande: om en extra kanslist läte parter sj länge vänta på protokolls-utdrag, att de förlora de salalierna — om, säger jag, allt detta oc tusende andra dylika saker inträffade, och tid ningarne då företogo sig att i allvarliga ordalaförehalla Vederbörande detta oskick, sa bade de ras resp. redaktörer genast en hop tryckfrihets processer på halsen, alldenstund de hade väga sälle asmådliga uttryck om Rikets Embetsoc! Tjenstemän i och för embetet. Ma man icke iaga denna min skildring af pressens blifvand förhållanden till vissa personer för något skämt Hvad jag här antrdt är mitt fulla silvar, oct saknar på intet sätt motbilder i de lunder, dei ingen offentlig yttranderätt sinnes. Kan det all man i en tidning tillrättavisar en Landshöf. ding för osanna uppgifter och opassande toaster. la namn af asmädelse i och för embeteto; så kunna äfven offentliga anmärkningar mot ell 2 oh visräds svek, en länsmans hondplageri, en tull. distriktehets ogenhet, en kanslists slarf, 0. a d. hänföras under samma benämning, och Riksens Stånder göra då bäst i att öfverkorsa vår beprisade Tryckfrihetslag från den första bokstafven ill den sista. — Jog begår icke någon gunst, icke något medlidande af den samvetsdomstol, som inom kort skall sammanträda för alt asgöra milt öde: jag begär blott rättvisa, begär blott att den noga öfverväxer den sak, öfver hvilken den skall löma, begär blott, att den ihozkommer sin ed och ati det endast är efter det af Åklagaren iberopade momentet i vår tryckfrihetsordning som jag skall frius eller fallas. 6resve Löwenhietm Lar i slutet al sina påminnelser 2jort detta cychfsvihetsmal till en principfråga; äfveu jag vill betrakta det såsom en sådan. Må Jurymånren göra åfvenså! Jag fruktar då för intet i erlden. En fråga, som rör ett så ytterst grannoga ämne som ett lands yltranderätt, kan ej af nån med hierta och samvete lättsinnigt behandas. hast i denna öfvertygelse atbidar jag med usn Juryns utslag. Det kan aldrig blifva annat an dem och den tid, i hvilken vi lefva, värdigt. Götheborg den 9 November 4844. M. Prytz.