Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1844, sida 1

— ill qesamme sökas i hang börd. Au han var PY mbåtamarn gjorde icke eller något till saken, fa tom så lill vida, att ban, såsom sadan, och sa ii och med den högste på orten, blef i flerIy uldiet alvwvadle mera klandervärd, när han låt su frervåld och trots af lagarne komma gig Hill gt. p Mot sanningsenligheten af Hr Grefsens obelh kyllving elt hafva lenmat om dernndsalsk och In örvrängd relation om det Forssbergska måleta ss wrotesterar jag på det kraftigaste. Sasom jag je örut nämns hafva så vål Forssberas stämning jG om Hr Grefve Löwenhielms i auledning af den-sd aomma till Poliskammaren inlemnade förklaring sa nitvit i den från: min osficin ntkommande tid-l ringen reproducerade, och sålunda all möjlig Ir örvrängning sörehygad. Åti vilja påstå, det All-h nänbeten är så enormt ensaldig, an den i frå-Å a om rått och orält icke ens tror sina egna J! man, är en arragane, aom må stå för Hr Grefts ene egen räkning; mig skadar den visserligen ir cke. I Innan jag afslutar denna punkt torde det til-se åltas mig alt nåmna, det Herr Grefvens uppailt HI m en subskription, som. skulle halva egt rum li ör gossen Forsberg, är helt och bållet ogrun-1 lad. Väl omtalades det, dagarne efter det påll Forsberg al Herr Landshöfdingen föröfvade valdet, att en eubskription till hans förmån. blifvit j: jalt i gång: men till blotta taletinskränke ll e sig ock hela subskriptionen, med undantag af 2 Rdr B:co, som af tvenne enskilta personer känktes Forecherg för att med dem godigora de personer, aom ombexörjde kommunikationen af. stämningen. Huru dessa sedermera. kunnat vexa till; tjugo. riksdaler, förstår jas icte, så vida man icke far-enfaga, ett Herr Gretven och ktendshöfdingen i något ovanligt anfall af ädelmod bidragit till deras förökande, bvarom dock Forssberg icke haft det ringaste att förmåla. NiUARörande mina anmärkniugar om Jehusåtrden framför fl. M. Konungens vagn den 51:sle, sirti. Maj .vitrar sig Herr Grofven,och Landshösdingen, att de vål icke, äro asmädligao, men. dock 6ohöslisa, kittsliga och sanningslösay, aldenstusd dtarten icke var full traf, utan smäått lunk, på hvilka tvenne olika takter Herr Grelven iycker att jag bordt kunna göra åshillnad. Utan att vara aså mimärkt kunnigo, som Herr Gresven behanat framställa mig, tror jag mig, åsfven om at kunna bedöma skillnaden mellan Lull trafs och amått Junk, förutsatt nemligen, alt det är atågon annan, än Herr Grefven och Landskofdingen, som later sina här star färdag i begge: dessa olika: takter; ty hvad: som hos annat vanligt folk gäller säsom den förra hastigheten, gäller. bos Herr, Grefven och Landsböllivgen. såsom den senare. täby fall kan ingen säga annat, ån.att han följer med, ja till och med är före, sin tid. Herr Grelvens erinran, alt jag, innan jag gaf honom den der bekanta Ilehunlärds-lektionen, barde hafva oförvissass mig om, huruvida den af Herr Gresven for iillsällei iakttagna taklen avar af honom sjelf. valds, eller ohonom föreckrifvenv, aniser jag vara gå i högsta grad opassande, att jag icke. är i stånd att begripa. huru en gammal bofman kan framkomma. med någonting. så taktlöst. Till hvem, om jag får lof att fråga, skulle jag vål hafva vändi mig. för att erhålla den Ider af Berr Grefven och Landshöfdingen äskasde vissheten? Till tjenstgöronde Kammarherren? Han. skulle hatva ansett mig lör ett dårhushjon. Till Herr Grefven och Landsbösdingen? Jag skulje hafva. blifvit alspisad med svaret: adet angåt r icke-v Till si. Maj:t Konungen sjelf? Han sekulle, såsom ock händelsen i thy fall hade. varit, ansett mig för en menniska utan den ringaste . gnista sesnadsvett. Till herr Gresvens och tLandsböfdingens kusk? Han skulle basya svarat ig, att Herr Grefren besallt honom färdas med den. af mig ösverklagade hastiaheten. Detta hvad såen os Uerr Grelven äskade visshelen beträffar. skn annan fråga blir, huruvida det på något sätt kan . anses passande att hvälfva skulden af en förseelse från. sig på Konungen, genom att ansiydo, det man satt sig, den i en tidning klan.Idrade och olämpliga hastigheter förenkrifven. Fog vet jog, ott de Store esomoltast, då de begått några dårskaper, söka att dölja sig bakom t Iden. vida koevungamanteln: men aldrig ännu har 1 1jag selt nägon vara så seg, att ban, för en förs scaelse al så ringa boskaftenhet, som den. ifråga: 3Prarande, uppsokt denna sridiysta tllslygisort Också ar det icke dermed sagdi, att denna asy ; Slär herr Gresven och Landshosdingen öppen Å Man skalle rtvärtem bafva sina stora och godt Iskäl att betvisla dessamma, då man. erinrar sig -satt H. M. Konungen såg gig nödsakad att sjel t vid infartstullen, genom ropet aHällla hämm err Gretdens act Tandsböfdingens hasläga fram fart, då Herr, Gresven, nian att taga hänsyn til Jde tal, med hvilka, stadena Domprost och Borg GU A helsa -H Maict välkommen. fort