Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1844, sida 1

—— OADÄ ån 7 Hå nu Juryn, Rätten och Allmänheten döma AIR (sgöra. hvem som handlat dopassander och (sramsusigto, jag, eller Gretye Löwenhielm. ålvensom hvilkens argumenter uti den ifragavaranle saken äro caf noll och intet vårde. a N:o 4. Herr Greken och (andshöfäåingen våstår derefter, att jag handlade abittert och itskto, då jag i min relation om lI. M. hounnngens ankomst till Göfheborg den 51:ste sist). Maj omsärmåälte kontrasten mellan ll. M:tZ enkla ehipag: och den statsvagn, i hvilken Herr zrefven sann för godt aw fårdas. I korresponlensen till Statstidningen från H. M:s egen ongitning begicks samma fel; äfven der utpekades Herr Landshösdingens ekipage, kuskens damapantehfsärgade rock, svarta sammesskortbyror. silkesstrumpor ock skoro icke till föralöumandes.Uxen denna korrespondent och Statstidningen hafva sålunda, enligt Herr Grefvens sält att sa saken, handlat (biltert och hätskto emot honom. Det säkra är emedlertid, att ingen bitterhet eller hätskhet läg till grund för hvarken mitt eller Statstidningskorrespondentens relation. Vi herättade helt enkelt, hvad både vi och insende med oss sågo, nemligen att Konuvgens ekipage var lika flärd tritt som Herr Grefveng pruligt, och alt kontrasten dem emellan, hvilken ingalunda undföll de talrika äskådarne, följakteligen mäste framträda i de skarpaste konturer. Om Herr Grefven kunnat böra de jemförelser, som i anledning deraf anställdes. af solket, skulle han. hafva funnit, att jag i min isidning om hans ekipage icke yttrat något annat, än hvad som var den rådande och allmänna tonen för dagen, ehuru jag dock icke anförde sjeltva verba formalia, såsom t. ex. att han sjelf liknade en pälogel, hans betjenter påklädda. apor, 0. s. v. — Att Herr Gresven icke kundresa eKonungen till mötes i en dålig chaise, elter med illa klädd betjening, inser jag dtika väl som Herr Grelven sjelf; men jag vet äfven, att Herr Gresven Kar flere andra åkdon, än den däliga chaisen och don prunkande statsvagnen, äfrvensom flere andra hela besjentrockar, än de amaranthefärgade, hvilka således ganska vål, utan att någon sidovordnad derigenom visats, H. M:ti. kunnat för tilllället användas. Alla anmärkningar, både från åskådarnes och min sida, hade då uteblikvit. Under intet förhållande kunna emedlertid desse senare, såsom Herr Grefven och Landshöfdingen förmenar, få namn af eskymsligan och åsmädligap, så vida ej hela vår i tryekfribetslagen förvarade rättighet att yttra 088 öfver. allt, som kan vara eller blisva föreimål för menakligs vetande och mensklig omdömesförmåga, skall reduceras till ett blott och bart munväder, till ett tomt, betydelselöst ord på papperet. N;o Herr Grefven och landshöfdingen öfvergår nu till den åtalade artikel, i hvars första punkt han i de allmänna reslexionerna öfver högre Embetsmän, som dha brist på oumbärlig takt och den total oförmåga att orientera sig i sin spherv, vill se ett skymfligt och smådligt angrepp på sin person, äfvensom han ger ett litet sidohugg åt de i densamma förekommande akånslosamma utgjutelserna öfver en publicists tunga, men sjelflagna pligter.v — Att den i högen kastade käppen just skulle träffa Herr Grefven och Landshösdingen, var rätt illa; men efter slumpen nu en gång så bar velat, och Herr Grefven funnit för godt att taga sak på bak, så kan naturligtvis icke jag hafva något satt deremot anmärka, utom det, att slaget icke precist var ämnadt ät Herr Grefven. Hvad åter de der asjelftagna pligternan beträffar, så torde sdet tillåtas mig erinra llerr Grelven, att en puIblicists kall och pligter icke de facto äro mera asjelftaguep, än de fleste andra medborgares. Lt Köpmannen väljer handeln, bonden sandthruket, I Iseglaren sjöfarten, handtverkaren en: viss prosesI sion, o. s. v., till sitt yrke. Sjelsva Embetsoch Tienstemännen göra icke härifrån något undantag, ty i ett fritt konstitutionellt land kunina, med undantag al vissa municipala äligganden, inga funktioner i det allmännas tjenst på. någon af statsborgarne. Detta erinLJ ev — rade sig väl emedlertid icke . den Högvälborna flerr Grefven, ty då hade han säkerligen icke framkommit med den uddlösa sarkasm, som hans lilla utfall mot publicistens asjelltagna pligterv innehåller. — Jag bade här ett ypperligt tillfälle latt gifva Herr Grefven och Landshöfdingen aen . lekliono i elementerna af ethiken och statsläran; I jmen som jag vet, alt jag derföre endast skulle . rona otack, vill jag inskränka mig till det IHila, a som jag i änmet redan haft äran anföra, oeb , som torde vara nog, för att ådagalägga, det Br If cresron tyckes vara helt oeh hållet obevandrad a li de första grunderna al de båda nyssnämnde vetenskaperna. i : Hl Nio d. I sina anmärkningar mot 5:te oeh g-16:te punkterna af min den 12:te sistildno Oetavber inlemnade sorsvursskrist orkänner Hr GrefCUdl