och for rikets största handelsstad, kan sela i le lillbörliga vördnaden för den regerande Koneen och det Kungliga Iluset? Har icke NNförening med Sverige både i tid och otid blifvit af Carl XIV:s benndrare utropad såsom det slörsta af hans många storverk, säsom den förnämsta och oförgängligaste ädelstenen i hans dubbla konungakrona? Kan det då vara Opastande au dricka en skål for denna förening, vid samma festbord? som man dricker en för Regenten öfver de förenade rikena? — Ja, om H:r Grefven rörande detta forbund hyser samma tankar som Svenska Minerra, nemligen alt det är en förening att gråta är; annars icke. ... Pa utsträckningen af elt lands handel och sjöfart beror i väsendtlig mån dess ekonomiska välstånd. Ilvart och ett Samhälle, som framför andra söker att verka i denna rigining, blir en pulsäder i den stora statskroppen; kan det då blifva opassant de och taktlöst,; att, vid en för Skandinaviens Konung föranstaltad fest, uttala en önskan för dess välgång, dess tillvext och förkofran och beseglta densamma på ett vid dylika tillsällen öskat säll? — Nej; omöjligt. bet är blott Gresve Löwenhielm, som kan drisla yrka) molsatsen; det är blott han, som kan finna i en dylik välgångsönskan olimplig; det är blott han, som finner sig förerättad, förnärmad, smädad, om en tidningsutgifvare tar sig sriheten. att i alfvarsamma ordalag förehålla Iumom absurditessen af hans åsigter: någon annan kunde det visserligen icke. N:o 2. Rörande de i den åtalade artikeln yttrade äsigter om Herr Grefvens tänkesätt med hänseende till Norige och om hans despotiska fordringar på Gotheborgs innevånare, yttrar sig H:r Grelven och Landsl.öÖsdingen, att han bestämdt protesterar: mot den sökta krypvrän supposition. För min del må Herr Grelven och Landshöfdingen gerna protestera bäde mot och i vrän, tillochmed i en sädan positur och i en sådan drägt, som fordom, vid vissa strefftillsallen, brukades användas i åtskilliga af vära publika läroanstalter. N:o 8. Mot 7:de och 8:de punkterne i min försvarsskrift gör Herr Grefven och Landshofdingen den anmärkningen, att jag fåfängt bemödat mig om, att i dem framställa korrespondersartikeln från Stockliolm af den 5:dje Juli innevarande är såsom högst oskyldig och ingenting mindre ån revolutionär. Jag vågar emedlertid tro förhållandet vara fullkomligt motsalt och uppmanar så väl Juryn som hbyarje annan rättänkande och fördomsfri man att genomläsa ifrågavarande artikel för att sjelsva öfvertvga sig, det den icke innehåller nagra sädana luror, som kunna rättfärdiga Ir Grefvens och Landshofdingens i hans tal till Göttu artilleriregementes olsicers-korps framkastada vinkar om ett förestående borgerligt krig, till hvars skyndsamma dämpande han önskade kunna påräkna korpsens kraftiga medverkan. Icke desto mindre ver H:r Crelven och Landshofdingen, i sina påminnelser , at bemälle artikel benämningen hupprorsappell och anser den vara al så belanklig art, att lian, såsom Samhällets styresman, med fog borde anse lugnande ord till de försagde lika nödiga; som allvarliga till dem, som AA hotet, kunde vansinnigt söka att verkligen störa ugnet. oe Hvad Hr KErefven och ländsholinseil egentligen menat med denna meningslösa tirad, är mig omojJiet att satta; men att I: Grefven har lika orediga begrepp om den sak, mot hvilken han uppträder, som han är oredig i sättet att sramställa sina åsigter af densamma, det ligger i öppen dag för hvarje med sundt förnuft hegälvad menniska. Lika tydligt och Klart ligger det för hvar och en, som moti nagorlunda följt håndelsernas gång, att om imarje om folkens rättigheter erinrande artikel på alla styresmän haft samma verkan som min korrespondents på Grefve Carl Gustaf Lowenhielm, så skulle Svenska armeen, redan sedan mänga är tillbaka, hafva befunnit sig på rörlig fot för att dämpa de rysligt tillamuade upproren och kanhända tillochmed lyckals att våcka ett Sör ka en skål för tvenne rikens lyckliga 2 annat sådant, till föga båtnad både för de Styrande och de styrde. Ingen ting kan så lätt bringa de aunarg sredlige och laglydige Svenskarne i harnesk som när man sotar med den beväpnade styrkan, med den styrka, som endast bör användas till fäderneslandets forsvar. Den annars längsamt mognande öfvertygelsen framstår, under sådana torhallanden, liksom Palias Athene ur Jupiters hufvud, på en gång fullt Wbiidad och — i krigisk arnaning. llistorien borde hafva noderrättat H:r Gresven och Landsböfdingen om detta stionde factum; men måhända sektionerna i Furst Mellernichs skola kommit fi:r Grefven att glömma en så simpel sak gom — vår historia. N:O 9. For all, om möjligt, reparera sin tid skålen för Götha artilleiiregimente hegangna bevne (detta ord måne Väl ej våra härdare ån det epithet af evansinnig-, hvilket jag at Hr Grefven fatt håla till godo) bar Ht