CE MNR SFR — NN ng dock, såsom protokollerna upplysa, icke orde. I N:o 20. Reslexionerna i 16:de, 17: de och 8:de punkterna af den aklagade artikeln och ina uti min försvarsskrift ådagalagda fullt gilga bevis for sanningsenlighesen af desamme ar fr Grefven och Landshosdmgen stämplat åsom lömska, försätliga och nedriga försök att kjäla beder. och ära af honom. kan Herr Greldå icke inse, att det är en himmelsvid illnad emellan att tala i allmänna och i skarpt egränsade ordalag, att tala om en hel kast h om en enskild individ af densamma? Den istoriska sanningen af att alla i Sverige benagna konungamord skett på adelns anstiftan Pan han väl icke neka, lika litet som han lär ganna neka, att om hela denna kast samimnanure sig mot Konung och Fädernesland, så ulle de enskilta individerna af densamma nera behöfva att skydda sig bakom de af lr refven påhallade kanonerna, än sjelfva solke len hvad i Guds namn larmar ban då för?! ar jag väl någonsin sagt, eller i min tidning Mit säga, alt Hr Gresven umgieks med mordlaner mot Konungabuset? Har jag ens. andl, eller lälit antyda, alt han hade något Bylikt i sinnet. Nej. Reslexionen i den åklade artikeln säger helt enkelt och tydligt att bb finnes en hast i landet, hvilken väl kune beböfva att krypa bakom kanonerna ou åcot olycksfall, sådant som det, hvilket drabjade KarlAugust, skulle drabba nägon inom! Y U lonungahuset — allt med den förutsättning . (t. oftabemälte kast? vore driffjedern till väl plikt olycksfall. Tar Herr Grefven ej sak på ak, då han ur detta yttrande vill härleda den He yllning att jag skulle hafva stämplat honom om en blifvande konungamördare? Man skall sganning vara antingen bra hätsk7, eller hra T sör att på fullt alfsar komma fram hed dylika. bevisningsgrunder. Nio 21. Fläckarne på de adliga sköldarer, yttrar sig Herr Gresven och Landshosdinen, må H:r Prytz gerna förlusta sig med it räkna.? — Jag blir Herr Grelven mycket örbunden för det att han. unnar mig denna förlustelse, och anhäller endast att få hafva en i sällskap med Herr Grefven, för att på rt och ställe kunna öfvertyga honom om, alt ans egen sköld icke är fullt så blank som an sjels sörmenar den vara, ehuru jag alltörgerna medgisver, att dammet efter en elt-r unan gatubragd lätt nog är aspulsadt, i synserhet om man i och för detta åndamal vill begagna sig af den. aristokratiska — horBoten. i W Nio 22. bet är, yttrar sig något längre ed H:r Gresven och Landshöfdingen , icke til en grånad soldat, som vida oftare skådat döHen i ansigtet, än Herr Prytz råknar är, som leb anstår honom att tala om kanoner att kryva bakom. — Sä vidt jag vet, har dock alrig den grånade :soldaten, numera Generalöjtnanten, såsom krigare hunnit längre ån till öjlnanisgraden, ej heller bevistat mer än ett Enda fölltäg, i hvilket han visst icke några och UVradtio särskilta gånger kunde :skada döden i : isielett, af det enkla skäl att Svenskarne icke ären 1812 Å 15 deltogo i så många drabbningar. Tilläsfventyrs har han dock vid en mängd inanen, som ej jag har reda på, sett döden bgonen på samma sätt och af ungefär samsno anledning som i Constantinopel, der han nöll på att förlora sitt ädla lif under de skägMise Janitscharerues sablar; men jag tycker då Cut dylika bravurer icke äro så synnerligen alt bperomma sig af, och att de erånade hären då cke just äro någon hederskrona. . FT Nio 23. Jag kommer nu till en punkt, gom torde fordra en något närmare belysning, fMalldenstund lI:r Grefven och Landshöfdingen gangilver den vara den egentliga. drisljedren till hans mot mig anställda trycktrihetsätal. Denmna punkt i den åklagade i artikeln lyder säslunda: T Men för att fatta oss kort, och för att utLeycka den mening, som, till följe af denna nändelse, gjort sig göllande äfven bland H:r Gresven och Landshöfdingen såsom platt intet duRH gande på den plats, han beklåder, och det skall TH sannerligen icke behöfvas mänga hiknande histoXM rier sorrau man på petitionsvåg skall söka blifna Herr Grelven och Landshöfdingen qvitt; ty oviljan öfver. denna händelse är så allmän och i djupt rotad, och man skall ej så sätt glomma, AT att: Herr Gresven tyckes med all ffit blunda för de tecken till kärlek för Konungen, hvil. ka här visa sig vid alla tillfällen och synnerIM Nast visade sig på konungens födelsedag, hvil VV ken i bvar och hvoranuan familj firades som sen samiljebogtid. För att erhålla ett åskådligt och redigt begrepp om, huruvida vissa i denna punbt före kommande uttryck äro baserade på sanna elle falska grunder, blir det. nödvändigt att under söka, hvad bvart och ett af dem i och fö — 1. Ag dank RAR Allan H U : — ii mAA3 — me Ä ö Cresvens lordune hosmän, fa vi förklara, att numera allmänna meningen härstädes antager Berr