Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1844, sida 1

ÄAA —— åttighet alt yttra mig öfver detsamma, kan åedes ingen annan, än Herr Gresve Lowenhselm, inna akitsligt.s För det ezärandep, som måjigtvis kunde ligga i mina anmärkningar, får ll.1 ;resven skylla sig sjelf, dä det icke var möjligt ut i detta fall skilja person och sak ifrån lwar-4 mndra. Hvad. äter angår det eegenmäknigar om skall förefionas i mina anmärkningar, så (an jag icke inse, hvarutinnon detta egentligen; destår, då jag icke belinner mig i någon nådan ställning, att jag i mina handlingar som tidnings redaktör behofver ställa mig någon annans vilja ill ovilkorlig elterrättelse. Ått jag, innan jag: införde de ifrågavarande anmärkningarne, först skulle hafva utbelt mig Herr Grefvens tillaand lertill, kan väl icke vara hans mening. kn så beskaffad myndighet kommer uvog aldrig han att värt land innehafva. ö Att tadlet icke var förlidigt, har jag förat ådagalagt; att det icke var obefogadt, 65nes tydligen deraf, att Herr Landshöfdingen ännu i denna stund besianer sig sub rcatu sor egenmäktiga sörsarande uti den ifrågavarande saken. om sockenstämmobeslutet blifvit, uppnäldt, eller ej, gör bvarken till eller ifrån i kevisningen, och dermed d bas med den första lörshansningen! N:o 2. Vi komma nu till det heryktade korssbergska målet. Detta. mål anser Herr Gresven och Landshöfdingen forstoradt, måladt ij svart öfver all måtta? och sådant, att det. under vanliga förhållanden ej väckt det ringaste uppseende. Beviset härföre förmenar Herr Grefven och Landshöfdingen ligga deri. datl samma tilldragelse, förr och esstoråt, ofta passeral, utan i ollmänhetens uppmärksambet. Läåtom om gå i ) ordning med alla dessa uppgifter.! ov cc : aFörstoradta sar det Forsshergska . målet icke; längt snarare var det gå förminahadt som de det aldrig afgöras, alldonstund icke. en: gång något enda . vittne bles i detsamma asfbordt.Om: detta blifvit förhållandet, hade utan tvisrelur Grefvens och landshosdingens i förklaringen anförda tppgifter fått ett helt annat ulseende. Åtminstone befinner sig :i mina händer en under edlig. förpligtelse undertecknad vittnesattest, i hvilken upplyses, att Hr. Gresven aldrig Å gossen Forssberg någon varning förr, än med käpnen, och att Herr Gresven sålunda i rin lörblaring forit med uppenhar osanning, då han. i den yttrat, att han på 10 få 12 slegs afstånd varnat Forssberg att icke rigta sin , kurs. emot honom. — aMålodt i svart öfrer all. mättas var det icke eller. Både Forssberge stämning . och Grelve Vövenhielms förklaring blefvo af mig offentligen reproducerade, och den allmänna opinionen hade således dem satt-bilda sig efter, i händelse den sann mina öfver målet gjorda. reslexioner på näågot sätt öfverdrifna-. Detta var dock ej förhållandet; snarare fick jag af en och annan uppbära förebräelser , för sei alt jag, såsom de förmenade, ahade gått förlindrigt till. våga. terr Gresven kan halva rätt i, alt dylika tilldragelser, som Hr Grofvens osverväld mot gossen. Forssberg, förut egt rum; smen att sådana. efter. detsamma .aofta;passerate, svestrider jag till alla delar, Herr Grelvon wåsste väl för öfrigt medgisva, att. det år en högst petydlig olikhet i ett. simpelt, stagsmål pöbeln lemellan och ett öfverväld, begånget. af staIdens och länets högste styresman, Det var ljust denna olikhet, som gjorde, att saken väckte en så allmän uppmäårksamhet, hvilken ingalunda förminskades derigenom, att Hr Gresven -soch Landshösdingen insöor domstolen hebagade 1 Ikalla hela upptrådet en alumpen håndelsea och hota med, att, under enahanda eller tika förIhållanden, förnya detsamma. Det var i zynnerhet detta hot, som åt , Herr Grefvens och n. Landshöfdingens handling gaf.denna, svarta färg, n öfver hvilken. han nu, i i sina påminnelser, bla-gar. Någon önskan att blifva Ar Gresven och e Landshöfdingen qvitt bramställdes icke vid det Ir Ita tillfälle; det var: först i onledning al. den beryktade. skålen på H. M:t Konungens södel ir sedag som en sådan önskan, ehuru. bögst vil 5Ukorligt, framställdes, De af lir Gresxon så kal -sade (Folktribunernes hade med honom ingen tMing. obytt, öfser deras. gorande eller låtand n hade han ingenting: att pesalla; dem kunde de — ssålunda göra detsamma antingen Ur Grosve kom. eller icke kom att sortsarande vara Land: de höfsding. Dercmot kunde det för. principen ga Iskull icke vara dem likgilugt om länets högst n-ässtyresman uppförde sig säsom en rä sehåare on ädet kunde icke vara dem liksiltist om ba da trotsade de Jagar, han af Konungen var sa rlatt bevaka; det kunde icke vara dem likgi figt om representanten af Konungens Majesti ga genom sina handlingar visade. sig vara dell im höga sörtreende ovärdig. Detta och intet or ax nat var orsakan tilj de å Udningarne mot I A. ... id seniva. ska