Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1844, sida 1

JLA — — aus philosophiskt raisonnement ofver publici-si ens gorande och slatande, har ingen, mix ve-Å rligen, annorlunda klandrat, än hvad dessa II unklers samband med hela artikeln vidkomer. Utvecklingen af dessa 3 punkter är dock utsk; och slutet af 4:de punkten: Så langt I t namnet Lowenhjelm sjunkit ned till ett o, vädinsord, har det väl icke kommit — — — ;å dock Literas som ett lysande exempel på det smudligat och bildade språk var folk tribun tillgnat vig. Vid redovisningen för 5:te och 6:te punkerne, erkännes att Götheborgs äfvensom Norries välgångsskålar, icke af mig vid festbordet )reslags. bå ingen act finnes på antecedentia, evisar Herr prytzs söregilvande om dem inen ting: lämnadt därhän, om de, äfven beyiade, bordt följas. Grunden till denna — af len icke vid festen närvarande Redacteuren — adlade uraktläfenhet, var helt enkelt den, att id festen på Konungens födelsedag, ingen anvan skål borde drickas än Hans Maj:ts och det sonel. husets. Att vid sädant tillfälle Gölhejorgs Landshöfdinge skulle ha föreslagit GÖthevorgs innevånare att dricka Götheborgs toast: vår egen skål, hade i sanning minst af allt falit mig in; och ehuru Herr Prytz nu, så välviligt, gikvit mig lectioner i takt, lesnadsvett och Europa öflig etikett, anser jag änun ett sådant förfarande vid skålarne ha varit mindre passan de och taktlöst. Då Ilerr Prytz behagat yttra sig om mina aristokratiska tänkesätt, med hänsiat till Norrige, och om mina despotiska sordringar på Gothebora, så får jag förklara, att jag bestämdt protesterat mot den sökta krypvrån supposition och förklarar, att hela detta utfall är af smädelig natur, illshefullt, sårande och mitt rykte förklenande, så vidt icke Herr Prysi i sin sednare åtagna bevisning, lyckas att fastställa att jag af dessa tillmälen gjordt mig fortjent, hvilket straxt skall visa sig. Vid. 7:de och S:de punklerne af anmärkningarne får jag fästa uppmärksamheten dels vid det fåfänga bemödande min motpart gör sig alt sramställa sin artikel i bladet för den 3 juli såsom högst oskyldig och ingenting mindre än revolutionair, dels vid det språk och ordalag, han, i denna sin utveckling begagnar. Uvad nu det första vidkommer förmenar jag, att de hotelser i artikeln uttalas, för det fall att det byilande representationsforslaget skulle, såsom skedt, förkastas, att vädja till den physiska massans kraft, för att rödja väg till ett bättre statsskick m. m. dylikt, inuebåller ett ganska revolutionairt språk; att det är att uppreta och uppskaka mas sornes passioner: att hela denna upprorsappel med ett ord var en så betänkelig djerfliet innom samhället, att dess Styresman, med fog, borde anse lugnande ord till de försagde lika nödiga. som alfvarliga till dem, som vansinnigt hotat ocl kunde vansinnigt söka alt värkligen störa lus net. Detta allt har Redactionen ej velat inse men står dock fast såsom sacla. Hvad nu Heri Prytz ordalag beträffar vid detta stycke af han förklaring, såsom att det var tanklöst af mi revänning för min, lindrigast sagdt hogst olämp liga toast, begagna advokatsknep? (det måst anföras då jag ej beviljar det sökta venia ver boj, nyttja krumsprång? o. m. d., så måst jag yrka laga ansvar på dessa af Herr Prytz n 3 ! I zon j f sjelfmant, till de förriga, hopade invecliver, så som skymseligu och smådliga, samt för öfri bestrida llerr Prytzis s. k. bevisning vid des sa 7:de och 38:de punkter. Forundransvärdt är det att just min toast fö taga denna oskyldiga upprorsartikel till fö t lArtilleriRegementet skulle så särdeles befinnas v min motpart oroväckande, stiftande split oc innebärande misstro till folkets härlek för k. I lgenten, då jag, nyss förut, vid bordet, me s lanledning af skalen för Haus Maj:t Kopunat 1 l rå uttryckt ungefär samma tankar, utan alt de I vordgeåsterne gjordt ett dylikt intryck. Tväårto Ibetackades jag för toasten af flere ganska bi Istämdt liberala medborgare. För att bevisa hv: ljag här andragit måste jag anföra ur min toa fsor Hans Maj:t följande passage: aDet gilves i naturverlden vissa dagjemning i skiften då den oskadligaste flägt hastigt upväx till hotande storm; men den vanda Seglaren vä att, med ett ännu godt sartyg med villig o senig besättning och med en lugn och aktad St 5) wan svallar vågen förgäfves. Farorna besegr-: (a vinden stillas, himlen klarnar och den söt s hamnen ernås. un Mdånne denna bild är alldeles oanvändbar IIden moraliska verlden? på folken? månne vi t sjelsve befinne oss midt i dessa oundvikeliga 1 — r-lurnödvändiga strömperioder? dt Om så är: måue Åc. Åc. o oDen sednare skålen öfver hvilken nu så 4 lgats antydde ej mera än denna som då berö heldes: i sanning skedde detta af personer s havictada facfan nomlioen a RArgearskanpets ans