sten till eu okynnig pojke. hetlsa tillmäle, lik som den derpa följande phrase, om ade få sor ännu öfverskyla med mig äro båda af smädeli och illskefull natur, bvadan de påkalla lagen näpst. Då Herr Prytz behandlar sina 44:de och f5:d punkter återkommer ban till ett yttrande af mi vid skålen för garnizonen, som väckt den harm för hvilken knappt uttryck finnes, då det inne burit: ett misstroende till den kärlek hvarmer folket nuo (och detta nu med kursiv stil!) om fattar både Konung och Konungabus. Min skå bar alls icke uttryckt eller ens antydt något miss troende till folket eller till dess tänkesätt, hvar ken förr eller nu, till sin Konung; men så mye ket mera misstroende till dem, som så gärn: föra folkets talan, utan att vara folket, eller äg dess målsmanshap; till dessa upviglande publi eister, som, genom upskakande artiklar, missle da det folk, som, dem förutan, skulle ha skyde och försvar nog, i sin lag, sin Regering oct sina institutioner, mot dessa och deras vrillade anhang visade min toast misstroende, och beslut att, om det behofdes, stäfja i verket salta hotelser. Detta, ehuru klart och åskådligt del än är, har Redactionen ej velat inse, men lunnit vigare att afleda uttrycket af min ovilja från sig och sin värda Confrater, Correspondenten, på sfolketv, som jag dermed ej lörnärmat. bervid vanns öfverskylande af tidningens egen brottslighet; utseendet att förfäkta folkets sak: och slutligen ett tillfälle au förtala mig och mot mig uppreta allmänbeten. Herr Pryta har således härvid åter brustit i sina bevis, och haadlat mot mig smädligt och försåtligt. Uans yttrande äro ock alldeles onodigt sårande, såsom t. ex. detta: all jag under Konungens vistande i Götheborg uföljde Hans Maj:t som en skugga i hälarna. llade jag härvid öfverskridit pligt och grannlagenbet, hade jag troligen ock, om ej af än högre myndighet, så åtminstone af min der närvarande närmaste förman, Herr Civil-Departements-Chefen, fått en sortjent tillrättavisning eller varning. Då något dylikt ej afhörts, lärer väl detta Herr Prytrs som vanligt oförskämt, oförsynt inför publiken framkastade tillmäle, få stämplas som kitsligt, illskt; sanningslöst och smädeligt, hvarföre han får till ansvar efter lag stånda. Meningen af 16:de AT7:de puncterne at Herr Prytvs sorisatta bevisnings-uppsatts är antingen platt ingen eller ock i yttersta måtto förnärmande mot mig. Den är ganska hätsk. mot adeln, som skäres, som man säger, öfver en kam: dernäst synes klart att författaren vill åter sätta sagan om Kron-Prins Carl Augusts förgifvande i gång; men hvad samband amina aningara härmed skulle åga, begriper jag icke, så vidt icke Uerr Prytz, tagande exemplet i skändelig åminnelse af 4810 års Fahel lafvarne, skulle vilja, infor sia publik, påpeka och stämpla mig, såsom den der umgiuges med intet mindre än mordplaner mot konungahuset; byilket åter vore lömskt, och att stjäla heder och ära af mig. Då nu ingen annan mening kan möjligen ligga i denna phrase, yrkar jag derföre å Herr Prytz dei ansvar en så grof förolämpning påkallar. Fläckarne på de adliga sköldarne må llerr Prytz gärna förlusta sig med att räkna: Jag ätnöjer mig med att söka hälJa min släckfri; och det är ej till en grånad: Soldat, som vida oftare skådat döden i ansigtet, än Herr Prytz räknar år, som det anstär honom att tala om akanoner att krypa bakom. a Herr Prytz tycks ha misstagit sig på mitt sått att handla när det gäller: stillatigande har han ; tagit för bristande mod, kanske att han med tiden ändrar tro; men emedlertid förklarar jag! den nu förmälda förnärmelsen försåtlig, sunningslös och nedrig, hvarfore jag derför får, yrka fullt ansvar å min motpart samt uppråttelse för mig. Då 19:de och 20:de punkterna skärskådas, kommer man till det smådligaste och mitt goda rykte som Embetsman mäst förnaärmande anfallet: till det nemligen som måste bestämma mig till den råttegäng nu pågår. Herr Prytz slöt sin artikel i N:o 50 (73) af sitt blad, ! med att upphälva sig till organ för den aallmånna mening, som antog mig såsom platt) intet duglig på den plats jag beklädde, och att man på petilionsvag borde söka blifva mig qvitt. a Om jag som enskildt man föraktat det hat och den illska redactionerna, en tid bortåt, behandlat mig med, och föredragit att i luan och fred få sköta mina värf, framför en tidodande. UU I I I H I på alla sätt ytterst oangenäm rättegång, så ågde jag, efter detta sista ansall, icke mera valet. Den provins jag bar konungens sortroen-. de att styra, ägde rätt att se mig fällas dler. frias från så skamlösa tillmälen. Det laga ansvar, som af actor publicus nu yrkas på Herr) Prytz, grundar sig egenteligen och fornämligast s på denna nu omförmälda opinionsyttring, såsom resultat af alla de smädelser. osanningar och förvrängningar, hvaraf såväl artikeln i N:o 50 (75) som den deraf nu inför Radhusråtten; j