Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1844, sida 1

sactörer mis vetierligen icke lära varit när )rande. och den aundra skålen dracks ute i fria ;ften efter widdagsmaltiden, hvarvid trägärdslankets yltre sida var garnerad med nysiknef dessa biomständigheter torde den anmärkla hnomalied kunna förklaras ; ahörarne inom salen edömde saken annorlunda, än ähörarne utanför lanhet. Beträffande Herr Prytes förklaring af 9de. 0:de, sUf:te och 121:te punkterne af sin rtikel, är språket deruti. om möjligt än mera mädligt, illskefulli och mitt goda rykte sårande, n sjeliva Corpus delicti. Herr Prytz förmenar, tu om mig kan bevisas 1:o att tillhöra den gama tandgnisslande åristokratien; att 2:0 vara oförnögen alt bedöma det sig nu rörande solklementet ; att 5:o sakna diplomatisk takt, och tt 1:o vara en modern Donquizote, så har jag ck förtjent alla dessa tillmälen, som ci samma tundl upphöra att vara smådligap; bvarpå Herr Prytz går på med en bevisning, hvars halt och ärde vi snart skola inse, ty, i och för 1:o bygver Herr Prytz sitt bevis att jag tillhör den gamla andgnisslande Aristocratien på det enda factum alt jag voterat mot det hvilande reformförslaget: mången både yngre och äldre adelsman gjorde så med, utan att någon landgnisslan alhördes. lerr Prytz har rätt då ban sförmenar att jag ej kan anse skymfligt tillmälet att tillhöra den gamla Åristocratien, om det tas i sin ädlare mening: men litet irrigt är tillmälet, då det vanligen erfordras mera än circa 420 års adelskap, för att raknas till den gamla ÅristocratienJerr Prytz hemtar 2:o beviset all jag år siendtligt sinnad mot, hvad man kallar nyare tidens ideer och folk-elementets rörelse, från mitt votum på liiddarhuset den 29-Auausti. Detta bevis är ock af intet värde; ty först lärer jag för detta mitt votum hvarken halva att ansvara Herr Prytz, eller någon annan; och dernäst innesallar det lika tydligt min benägenhet för förnuftiga lörhättrinsar i vår representation, som det uttrycker wmin motvilja mot hvarje omstörtning, hvarpå just detsamma folk, som de sjelf tillsatta Folk-Tribunerne så forrådiskt smickra och insöfva, hkommer att mäst förlora. jag tror mig bedöma solkelementets rörelse riktigt, när jag vill hämma dess intrång på den lagbundna Monarkien : på det Regeringssätt jag besvurit och anser, då detta antager de förbättringar en stegrad civilisalion krälver, vara för vårt land det nyttigaste. Ester denna utveckling torde Herr Prytzj ålagna bevisning, att jag är oförmögen att bedöma folkelementels rörelse, ej ullalla alldeles så, som han dictatoriskt velat påtvinga ossFör att 5:o bevisa att jag saknar adiplomatisk takt citeras åler de kappslangar gossen Forssberg upburit (ett ämne, som med förkärlek omfattats af Redaclionen) ; Uteslutandet från mitt bord, under Kongl. Maj:is vistande här, af vissa mig missbasliga personer af Hans Maj:is omgifning. (ett af dessa oförsynt framkastade facta, som jag, såsom osannt, förnekar) ; Mitt Snack vid trohetsedens emottagande, om det stöd Konungen i sitt djupa bekymmer hehölde af .... (här tillsätter. Uerr Prytz osörsynt darislokratieno — elt ord som jja aldriz tänkt, aldrig uttalat); Mitt yrkande att elt svenskt och lugnt Lesve Konungen! vore vid samma tillfälle vida mera passande än ett Ryskt eller Preussiskt bullrande llurrah! och slutligen tillmälet att inför Officers-Corpsen, hafva haft uttryck förnärmande Borgershapet, en anklagelse, sam bittills saknande all bevisning ingalunda kan godkännas. Då jag nu, som jag tror, med temmeligen diplomatisk noggranhet, förstört ett efAstor annat min motparts så öfvermodigt sramf ldragna s. k. bevis, mäsie jag förklara hans anUssall mot mig, som i 48 år beklädt diplomatiska )poster (inclusive det anfall hvari han liknar mig vid den drucken mennisha som raglar från den rv lena betisen till den andras) så gemena, grofi i förolampande och smadliga, alt jag icke kar i föreställa mig annat, än att lagen måste bestraft: Idem, om någon trygghet mera skall här vara at I hoppas. For att 4:o styrka sitt tillmäle att ja: t äverkeligen vore en modern Donquixote, inneslu ter sig Herr Prytz i sin förr yttrade förvåning löfver skuggrädslan hos en Landshöfdinge vid detr r lenda individs — en tidnings Correspondenls all , I männa ehuru alfsvarsamma ordalag. Jag, föl bh min del, fann dessa ordalag till viss tid oc! —eventualitet bestämdt tillämpade, och deras alf ;, Ivare af nog betänklig art, försatt motivera oc a råättsärdiga en, icke donquixottisk utan verkli; och gagnelig förklaring, alt, upmärksam på följ vå Iderna af de incendiaira hotelserna, jag vore a ej lutrumque paratus. Jag får derföre äfven i denn: aIpunct bestrida Herr Prytrs bevisning, och til lägga tillmälet af. amodern Donquixoter laslelig smudlig och hånlig egenskap, hvadan laga an a-svar derpå mäste följa. nVid 15:de puncten får jag anmärka, att ja m licke kan sinna en tidnings redacteur befogad at d. I benämna milt lynne atotalt obåndigto sor de 2