Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1844, sida 1

— —60k—— —— ? 2-2 z2 x228 . kallelse af 96 personer bland Borgerskapet, till en Rådmans-beställning härstädes; äfvensom, vid sednast här hallna Borgmästareval, icke så obetydligt antal röster tilldelades bäda Herrar Fiskaler. — Men dessa Herrar kunna ej vara öfverallt, kunna ej se eller ens få veta allt. — Mycket ofog kan af betjeningen utöfvas, föranledt, antingen af en för längt sträckt tjensteifver — eller, hvad som är troligare, af en viss uppblåsthet öfver den förmenta makt och myndighet de tro sig innehasva — föranledd, mähända, af det större skydd dem är tillerkändt, framför mängden! — För att öfvertygas härom, behöfves blott att besöka torg och allmänna sörsäljningsplatser på de tider då en större trafik äger rum, då en rättmätig ovilja icke kan undvikas vid betraktandet af det behandlingssätt allmogen får vidkännas; huru knulsningar, sparkningar och slag utdelas till höger och venster, at de idoge landtmännen och deras hästar, som likväl bitföra den föda och förplägning, lwaral såväl Herrar Polisbetjenter , som hela samhället, uppehållas vid lil och helsa — och likväl är det dessa Herrar Polisbetjenter, dessa sma-Paschar utan svansar, som det åligger att, i första instancen, tillse det förordningen om gatufred hålles i helgd, äfvensom att icke det stadzgandet ölverträdes, som påbjuder en mildare behandling af lastdjuren! Förhållandet de sednare marknaderne, då de trafikerande jagades som fär, utan att få bestämdt veta hvarest dem tilläts att stanna, för att tillbandahälla asnämare de produkter, som för dem voro af behofvet påkallade, var vidrigt att. erfara, se och höra. — vidrigast var likväl måhända det bebandlingssätt, som iakitogs på vår älskade Konungs högtidliga kröningsdag (en lördag), då den staden besökande allmogen, utan protest, efter vanligheten infann sig på stadens stora torg för försäljning af medhafde varor. icke anande den snara, som för dem var, så att säga, utlagd — tills en stund längre fram på förmiddagen torget, på förut uppgifvet sätt, afröjdes, för anställande af en behoflig ansedd paradering, liksom det ej funnits någon annan plats för denna crannlåt, och, i så fall, det varit för mycket oförenligt wed Herrar Polisbetjenters beqvämlighet att ett par timmar tidigare på dagen, med all den hofsambet som är dem möj: lig, hvilket ej vill säga särdeles mycket, anvisa de ankommande den plats der det, sör tillsället, tilläts dem att uppehålla sig, med lass och tillbehör. — Var det, måhända, på detta sätt som bonden — nationens kärna och statens värn — skulle bibringas ett begrepp om dagens vigt, så må det tillatas insändaren förklara det, efter hans och många andras tankar, det icke var egnadt till ingjutande af någon hjertlig högtidlighet, och att, då det oaktadt, denna känsla var den, utan undantag, allmänna, bevisar detta endast alt denna fest var af en särdeles ovanlig högtidlighhet — den, i politiskt hänseende, skönaste dag, vi troligen , på mångfaldiga år, upplesvat. — Jag älskar tro, att ingen af de anmärkningar jag här ofvan anfört, drabbar Polisstyrelsen, utan endast härrör af betjeningens olämpliga sålt att gå till väga — hvadan vederbörande torde böra anse det sig till en tjenst, då uppmärksamheten blifvit fästad på detta ämne. Hvad nu den andra afdelningen af Testators qvarlåtenskap heträssar, så blir målningen deraf ganska mörk, i fall den skulle fullständigt utföras, hvilket här torde vara desto mer osverslödigt, då redan förut så mycket dervid blifvit åtgjordt, och omsägningar dessutom trötta läsaren. — Jag åtnöjer mig derföre med att, jemte hvad jag uti inledningen yttrat, vidröra hvad som år en omedelbar följd deraf och som star i något närmare sammanhang med föregående afdelning: Sedan sylleriet, en gifven följd al Testators åtgöranden i bränvinsfrägan, uppnådt en oberäknelig böjd, vidtogs en annan ytterlighet — icke så till förståendes att bränvins-tillverkningen indrogs, åh nej, den snarare gynnades, ja till den grad, att då de handlande i städerna, en lid, icke ägde att sälja mindre än 17 ankare, kunde tillverkaren sälja ända till 4 kauna — och 14 kanna till egne arbetare, hvilka, i parenthes sagdt, kunde blifva en hel mängd. — Det var således genom prohibitiva inskränkningslagar vid försäljningen, som det skulle lyckas att inskränka eller alldeles utrota sylleriet — en herrlig sak, om den blott varit verkställbari en tid af så ymnigt bränvinsflöde! — Följden blef naturligtvis den, som alltid följer å prohibitioner: Författningens helgd förföll; men emellertid var en icke obetydlig del af rikets Borgerskap salt under sträng polisuppsigt, och sålunda, på visst sätt, beroende af, ofta nog måhända, deras s. d. drängar, dem det lyckats avancera ända upp till — Polis-uppsyningsmän. Ett förfärligt spioneri, skandal och trakasseri hörde, AA mo 11 — 15 a AR MM 22—