edes kan mynträsender nu, en gång för alla, afföras ur ministerens promemorier angående hankoch penningväsendet. Det har dermed, och bör alldrig mera dermed få annan gemenskap, än att hela folket, således äfven alla Banker, allmänna eller enskilta, deri räkna seoch liqvidera. vv. Men det, som derefter återstår att få bort ur åra ministrars hjernor, det är det så kallade apenningvåsendeto. Det förvillade begreppet derom synes vara en följd deraf, att våra Statsmän, bildade under riksgålds-epoken, bafva hela sin erfarenhet ifrån pappersmynis tiden. be sammanblanda ständigt det epenningväsendeto, som egentligen är mynt-väsende, med det apenninaväsender, som egentligen är kredit-väsende, och hatva derigenom också kommit derhän, att Privatbankernas kredit-papper, bafva fåll namn, heder och värdighet af sedel-mynl, och lika plötsligt som olagligt fått utgifvas, tryckte och graverade, ända ned till 2 R:drs valör. Det är detta och snart sagdt blott detta, som pehosde å ras till laglighet; ty då vore det hufvudsakligasle ejordt; och just den omständigheten, att octroyerna är 4847 sluta för dej nuvarande privatbankerna, bör underlätta möjligheten att snart komma till laglig ordning i denna del; ty göres då slut på en olaglig sedelrörelse, som icke i 4824 ärs förordning omtalas eller förutsättes, så återgå privathankerna af sig sjelf, till hvad de böra vara, och som 4823 åsyftades, nemligen till medlare emellan fler Ä lister och lånebehöfvande, genom en välordnad och säker uppoch utlåningsrörelse. Med Rikets Ständers Bank och dess alagstillninan hafva så inrättade privatbanker icke det ringaste samman-; hang, derest de ej i Banken få någon särskild kreditiv-rätt, eller få öppna annan slags assignations-rörelse på Banken, än den bvarje enskilt tillkommer. Regeringen förklarar i denna sin skrifvelse, att 4824 års förordning behöfver bestämdare och mera utvecklade stadganden. Detta kan väl : vara; men torde egentligen basva sin orsak deri, alt man ej insett värdet af, alt förordningen blott behandlar Privatbankerna såsom privata bolag: såsom i allt stående under samma lagstadganden som alla vanliga bolag, med undantag af rättigheten alt taga förskotis-ränta, och öfverränta. Man vill ej erkänna, att det är sjelssvåldet med sedelutgifningen, hvilket man sjell gynnat, som gjort behos af nya stadganden; och kanske vill man just förändra, för att göra nya gracer åt Bankholagen samt legalisera en sorifarande sedelrörelse. under foresgilvande att dem bör inskränkhas till litet läåzre valörer, o. s. v. Men just sådana hballmesyrer vore icke onskvärda; och i detta afseende bar redan under riksdagen uppmärksamheten hlifvit påkallad, i en motion af riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundson, som varit tryckt i Aftonbladet, men icke ännu icke blifvit besvarad af Utskottena. Den förtjenade alt noga betraktas; ty den utreder sanna förhållandet med 4823 års heslut om privatbankerna, och visar att om blott Rikets Sltänder vilja lemna sädana anstalter kreditiv-rätt i Rikets Ständers bank, kunde dylika organiseras: till delägarnes vinst och allmänhetens helätenhet, utan att behöfva ingripa i Bankens sedelrörelse, och således utan att förvilla den s. h. apenninarörelseno. Det blifver emellertid märkvärdigt att se, hvad hela denna reneringsåtgåärd han komma att uirätta inom Ständerna: förmodligen kan den blott föröka oredan: tv mången vill nu deri se ett bevis, att Regeringen ämnar stå sram med egna propositioner, om ej Ständernas beslut anses välberäknade, och dermed torde icke hafva sig så lätt. kiksstånden hålla ännu på med Statsregleringen. Sedan den hunnit slutas och anmärkninvarna återremitserats till Stats-litskottet, förekommer den, såsom det säges, tillämnade kabinettsfråvan : bevillningsmedlens direkta ingående till riksgälds-kontoret. Dagligt Allehanda börjar redan i dag att medla i saken. Det kan väl ej neka, hvad förut blifvit erkändt, att en sådan förändring leder till stor hushällning, ty dessa bevillningsmodel, som utgöra hälften af kontanta statsinkomsterna, ligga nu ofruktbara i 4 10 år i Statskontoret: men ändock behöfves icke detta steg nu tagas, emedan det alltid visar ett misstroende till regeringen . är obehagligt för en ny regering, m. m. I detta som i alll annat skall således aldrig nationens verkliga fördel, princip och god ordning, få gälla, utan konsiderationer, — evigt konsiderationor? Huru kan det väl vara sårande för en regering, att de andra beVillningarne liksom den dallmänna bevillningeno) direkte telovisas till Rikets Ständers Riksgåldskontor och der inbetalas af uppbördsmännen? och huru han en Recering underlåta, att sjelf