:.. geringens politik i otaheili-srågan, har han be. vokt Guizot med ett 48 sidors bref från ani ralen, och med ministern barkat allvarsamt ihop. llan har derefter direkte vändt sig till fadren, men Guizot är blott dennes echo. — fans föreställningar uträttade intet, och då han tillika utgifvit en brochure, i hvilken han visar huru regeringen — naturligtsvis af uppsätlig, seg skygghet för Engiand — vanvårdar Franska flottan (boken upplefde 3 upplagor inom 44 dagar), så föranledde det ena och andra ett sörlärande uppträde mellan kungen och prinsen, som, bland annat, afsade sig sitt amiralsembete, Drotiningen måste, knäfallande och gråtande, hejda disputen, och lyckades att förekomma alla ytterligheter, samt att förmå prinsen återtaga sin demission. Men han lemnade Paris, och sörsatte hela llospartiet i högsta oro, tills han ändtligen öfvertog kommandot för marockanska flotliljen. Imellertid sröjda sig ovännerna och hafva, på köpet, sägnaden att se hurusom hosvets kämpar söndra sig. Sålunda, sedan Journal des Debats, elter mycken tvekan, börjat lexa upp prinsen med saderlig vishetstalan, tar la Presse (Emile Girardin) hans försvar och går J. d. b. på lifvet. — Alll visar huru träffande Pozzo di Borgo yttrade sig, då han afrådde all inbiandning i franska alfärerne efter Julirevolulionen. Han sade: l faut les laisser faire dans lelr propre sauce. Och Ludvig Philip är det politiska kökets stora solkock, med sitt absurla paix d tout prix, sitt fakunniga bedemande af Europas förhållanden, och sin i otid använda djershet mot sin nation, så länge dess motstånd är svagt. Ty hela hans fega poliliska bana, visar honom som öfversiltare mot de svaga och krypande för dem ban fruktar. Det ycks ofver hufvud öfverallt vara gubbpoliliken. — Härnäst mera. AAÄHHnn ————