UP 4 3 oas rv Milälle dertill, och på ett sätt, att hvar och en(qv: kunde inhemta mina takar derom, bvilka jag sedermera icke någonsin haft anledning attförändra. Måhända kunde det äfven i allmänhet vara Öfverflödigt att yttra sig i en fråga, som redan blifvit vidlyftigt, så i tryck som tal och skrift, framstäld 86 och utvecklad; men jag anser i denna, för vårt So fådervesland vigtiga stund, det vara en pligt för lac hvarje representant att uttala sina tankar, på det ve att nationen må se huruledes han uppfyllt sitt dyr18) bara kall. Att det hvilande grundlagsförslaget B. icke, i alla dess delar, år så fullständigt som man skulle kunna önska, erkänner jag gerna, så mycket hellre, som jag vid förliden riksdag var ledapå mot af det utaf en talare nyss strängt klandrade å Konstitutionsutskottet och i vissa delar reserverat la mig. Jag beder likvål få erinra, att utskottet icke Sy egde så tria gränser, som man nu vill antyda, och I g måhända funnos många svårigheter att bekämpa, hvilka man nu likväl icke vill erkänna. Möjligen skulle förslaget, dessa omständigheter förutan, kunnat vara bättre i vissa detaljer och tilläfventyrs til äfven kunna hafva varit bättre redigeradt; men sh vid jemförelse med den närvarande representations-sal författningen, som jag icke hört på detta rum, d eller hos något af Medstånden, med full öfverty-Im gelse kunna försvaras, tror jag mig likväl göra råttast att nu bifalla det hvilande förslaget, hvars brister efter antagandet lättare äro afhulpne, än det gamla machineriets. Och må man vidare bed trakta, hvilka de motståndskrafter äro. som resa h sig emot detta förslag. År det de privilegierade I fi klassintressena eller nationen? Jag frågar, hvilkalt; äro de? Och sjelf måste jag svara: Det är icke na-f. tionen, det är några 1000:de individer deraf. Na-4 tionen har uttalat sin tanka, likasom motståndarena deras. Att imedlertid de privilegierade Stånden vid sistlidne riksdag afsade sig deras sjelsskrifd venhet, önskar jag de nu ej må glömma, utan nn handla lika ädelt som uti Oktober månad 1840. Att hesvara hvad bär blifvit sagdt om Borgare-st ståndets rättighet och skyldighet. att törsvara och söka bevara Ståndets representationsrätt så-om Stånd, anser jag ej tillständigt eller behöfligt. då hvar och en uvg lärer hafva uppfattat och bedömt sina skyldigheter, saväl emot Borgareståndet som emot Fäderneslandet. Jag slutar medatt uttrycka den glada öfvertygelse, att det frö, som genom förra riksdagens Konstitutionsutskotts förslag blifvit nedlagdt, har, såsom en annan talare yttrat, gått upp i planta, hvilken, omhägnad af lagens skydd. skall stolt gå i höjden och med sin sköna krona j tillkännagifva. att frihetens trädännu växer och trifves uti Svensk jord. Jag anhåller således vördsamt om proposition till bifall å betänkandet. Hr Gustafsson: Då 56 8 Regeringsformen är den ledstjerna, som visar oss vägen, på hvilken en så vigtig fråga, som den förhandenvarande, skall afgöras, är ett blott Ja eller Nej vid en möjligen förestående votering visserligen af samma kraft och verkan, som det votum, som ledsagas af en eller anvan löregående opinionsyttring, hvilken dessutom icke i detta ögonblick lärer rubba eller förändra en redan stadgad öfvertygelse i denna för fosterlandet ed vigtiga sak. Men då jag härutinnan icke förut gifrit mina tankar tillkänaa, anser jag det vara min pligt, att med några ord motivera mitt but. vande votum. Visserligen har äfren jag, lik-om många andra. funnit åt-killigt i förslagets detaljer, som jag önslade hafva varit annorlunda; men da det nu är det bela och icke delarna, som kommer under ett slutligt afgörande, får jag förklara min mening val ra, att detta förslag till ombildning af nationalrepresentationen eger vida större förtjenster, än brister. Det må väl medgifvas, att de n. v. fyra riksstånden skulle komma att hvar för sig göra några uppoffringar af verkliga eller förmenta förmåner; men då fäderneslandets stora allmänna interesse är i fråga, anser jag, att striden icke bör föras om mitt och ditt, emedan, under ett gemensamt interesse, alla enskildas äfven måste innefattas. Då det beslut vi nu gå att fatta är af en omätlig vist, torde, förrän ett Ja eller Nej uttalas, tilJätas uagra frågor med atseende på närvarande representationssätt. AT det då 1. ex. rätt och för tfderneslandet nyttigt, att en högst ringa del af iandets befolkning skall födas till töretrådesrättigheret. så väl inom representationen, som till många de vigtigaste embeten i staten, och att denne förstnämnde rättighet kan emot en ringa penning få försäljas eller på annan man öfverlatas? Är det rätt och för fåderneslandet nyttigt, att, sedan upplysningen och hildningen. korsterne och vetenskaperne icke äro monopolinn, utan numera tillhöra alla samhällsklasser, dessa då skola uteslutande re. presenteras af eller behöfva söka sina målsmån in:om ett enda stånd. hvaribland många funnits, som synrare sökt hejda än befordra ljusets spridande? År det rätt och för fåderneslandet nyttigt, att de båda s. k. närande stånden eller Borgareoch Eondestånden, till följe at sin ställning inom reprosemationen. oftare komma in på kapitlet om jandet af skarpt markerade, egna interessen, än som råttelaligen kan stå tillsammans med allmänt bästa? Om dessa och mångfaldigt flere i öva on äyfte sig ejelimant erbjudande fragor utan vep skulle endast med ett Nej eller Ja besvaras, förmodar jag att Nej skulle vinna. Under antagande häraf, lärer det följaktligen vara rätt och för fåderneslande: nyttigt, att, utan afseende på stånd, börd, embeten eller titlar, till representanter må väljas endast sådane män, som äro allmänt kända för seder, upplysning, bildning, oegennytta och ett rarmt nit för fostarlandete väl. bå det nu hvilande förslaget tin ombildning af nationalrepresentationen, rätt förstädt och rätt tillämpadt, icke äsyftar annat, än att genom utvidande af val-rätten lemna sveuska nationen. som icke behöfver stå under sjelfskrifvenhetens förmynderskap. större rättighet och möjlighet att ibland aig utse och kalla endast den sanna förtjensten till 48 1 olAandefs renresentanter. tvekar iag ei att