sorrespondent-artikel från Paris. Ehuru ej alldeles färska, torde följande noticer ån en opartisk resande dock ej sakna interesse. Jag vill börja med litteratur och konst. Hvad n förra beträffar, så erbjuder den nyare föga verkligt värde. be verldsbekanta M.slöres Paris af Sue, La Russiec en 4839 af Cusline h Louis Blancs historia öfver Julirevolutionens rsta 40 år äro de märkligaste. Den senare är ärt graverande för vederbörande, som likväl våga antasta författaren, emedan ban, såsom usenslolpe i Sverge, har bevis i händer, hvilka, n rättegång, skulle vålla oerhörd skandal. — som ett appendix till litteraturen må ju talas bokbindare. kn sådan finnes bredvid colse de France, och hans skylt lyder: CorfRt, Nelicur. Skulle ursprunget väl vara nskt? — Och nu till konsten. Ålt det, som beslägtadt med den svenska, inleresserar erge mest, är naturligt. Jag vill dersöre börja d Mamsell Nissen, som verkligen hunnit så igt, alt hon, om ett par år, säkert blir de la emicre force. Också har hon haft den hedern blifva föremål för systerskapets kabaler; men n litar på sina vingars kraft och bar begifvit till Italien, för alt invigas till konstens prenna, i detta dess aldraheligaste. Hon lär älder hafva kringsträlats af bifallets nimbus försedd med detta helgonsken, gå att, för 000 rubel på ett ballt är, värma de kalla sarne. Ilalienska operan i Paris är, för öft, herrlig; eburu den halver haft sitt compaivus gradus; orchestern är dock lika god sörut. La Grisis röst är ej mera ung; blaches är gammal; Marios förträfflig; Ronis ganska god: konsten inneha de alla. kn basröst omtalas, sisom engagerad i Italien. derligt nog är, att verklig brist råder på perer med denna röst utrustade. På franska ran sjunger man ej, utan skriker snarare. var Rossinis eget omdöme, då han sist var i is och derför vill ej heller Meyerbeer ge sin roselo och sin CAfrikansav här, hvarmed nska tidningarne imellertid drifva mycket gäck, säga bland annat, att han en gång på ylta dagen får göra reda för dessa sörkomna n af hans snille. — M:lle Rachels reputation Inar. Mätte hon veta hushälla; ty skördar i ngd bör hon ej mer påräkna. lon är oöfÄträfslig i deklamalion, men medelmåttlig aktris, och har en del oadla och ofta orätt da gester. Nu är hon diplomatiskt sjuk, emetbeatre srancais ej vill släppa fram hennes SByskon, som visserligen lofva godt, men äro n, hvilkas figurer, redan såsom sådana, försva all illusion, särdeles i tragedien. — M:lle 7ge, som fordom äfven uppträdde i Sverge, 65 är gammal, spelar ännu, men på Odcon är second theatre frangais. Hon beundras Ähemt, dock det historiska studium — näml. uhskapen om hennes ålder — väcker en oföryhktig fördom mot henne; men hennes förtjenst ig lik. Fru Dorval är i drama och komedi 4 n en utmärkt artist derstädes, och behöfde AM ursäkt, så kan hon drisligt åberopa nya wsamentet, som säger, 4att mycket varder den Äåtet, som mycket älskat hafver.) Hocage är efslags demon vid Odeon. Sstundom sublim, Asialisk, som vår Dahlqvist ; stundom under all kik. Han har spelat i Sophocles Äntigone, Odon, efter Berlins exempel, med stor gäng, eisvit, med sorngrekisk mise en scene Mendelsohns körer) och skall dervid burit platt åt. Mannen är utlefvad och sig sjelf mer mäktig; det är orsaken till hans ojemna Märkligt är hur judarne utmärka sig nu tiden: Meyerbeer, Mendelsohn, Rachel, me, allt utmärkta judar. Esprit kan verkliej nekas dem, i hvad riktning de vilja anda den. De små theatrarne hafva eljest en ganska goda komiska, aktörer, såsom: Arld, Bousse, M:lle Dejazet m. fl. I musik i es osement, och i hvarje gata äro concerter Ull verksamhet, såsom positiven på gathörnen. deremot vinna reputation och isynnerhet ka, såsom artist, är dock nästan svårare än st; ty storheterna fördunkla de mindre. — på zt gör ånnu alltid surore; men sedan första frn svalnat, stannar beundran vid hans konstighet; ty man saknar känsla vid hans exemlion; i den delen sättes Thalberg högre. Likbör man ej universelt bedöma en virtuos pr hans publika spel: der måste han arbeta 8sitt rykte, och detta utgår hufvudsakligen Mi den mekaniska behandlingen af hans instruht. Troligen är Liszt, som är allmänt afhålför sin karakter, icke utan känsla: men I debiterar den ej i sina koncerter, 43, 10, st 5 ir:s kostar hvarje sådan virtuos-söance; ölriga aldraminst 3 fr:s. Jag har öfverhufÅanu ej kommit under fund med, hvarpå is har häffre kän än Tfandan fler po sag RR