Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1844, sida 1

i — 8 t t gemensamt fosterland eller enskilda kast-interessen att försvara. Får man döma derefter att så mänga kända motståndare till grundlag--förändringarne nu här uteblifvit, så mäste man häraf sluta, att desamma af flertalet bland våra principaler gillas. Må de, öfverhufvud få, fast mäktige opponenterne annorstädes med öfvermod utka-ta genom fönstret eller med hätskhet sönderhamra det hrilande förslaget , hos Foh:delar af nationen , hos Borgare och Bönder har det vunnit ett deltavande, som med hvarje dag blifver starkare. Lemnom det alltså med tillförsigt ät en ljusare framtid, då det sanna och rätta kan nppenbart varda! Fröet blef utsådt i en jord, god, men full med ogräs — det har likväl tagit rot, frihetens ådla träd, och skall — låtom oss hoppas det — mot afnndsmäns åverkan och noräostliga vindar. af trofasta händer så omhuldas, att det — om än sedan vi gätt i det tysta — kan bära frukt. Med innerlig öfvertygelse om reformernes nytta och behöflighet kommer jag att rösta för deras antagande. Herr Kocks från Malmö anförande: Ett vidlyftigt ordande om det till slutligt afgörande nu företagna grundlagsförslaget vore på en gång ändamålslöst och tidsspillande. Arendet erhöll vid sistförflutna länga riksmöte en fullständig beredning, och har sedermera genom pressen blifvit af de olika meningarne ransakadt och utredt nog, att den kampen väl må kunna antagas så pass utkämpad. att hvarje representant längesedan gjort sig reda för hvarom och hru frågan är, samt efter derpå grundad öfrertygelze går att nedlägga sin röst, oberoende af den hevisning. de delade äsigter, som måhända här ännu vilja uttala sig. Men om denna antydda genväg till målet. förbi diskussionens stundom tröttsamma omväg, särdeles lämpar sig för dem, hvilka vid si-tgängna Riksdag förkunnat sitt omdöme öfver detta vigtiga ämne, hafva ej mindre dessa, än jemvöl ännu mera samtliga våra kommitenter, hela svenska folket, rättvisa anspråk uppå, att de nya folk-ombuden, som icke handlagt förslaget, öppet fälla sitt domslut. med angifvande af atminstone hufvudskälen hvarpå det bygges. — Innan jag skrider till sullgörandet af denna min aafrvisliga pliEet. beder jag att få förutskicka den erinran, att jag icke liknöjdt eller med tanklöst lättsinne afgikver min röst, ej heller dermed inställsamt knåböjer för den ena eller andra politiska meningsfraktionen. utan fastmer att jag trängt så vidt på djupet af frågan, som min ringa forskningsförmäga räcker till, benäget lyssnat efter der sakrika upplysningar varit att bemta, och fördenskull och på den vågen ledt mig härutinnan till fördragsamhet och aktning för den öfvertygelse, som står i strid med min egen. Flera brister af graverande halt vidlåda obestridliat detta nya representationsförslag, alla nogsamt framhafda i dager och klandrade af dess vedersakare. åtskilliga frivilligt erkända af dess anhängare, uvadan en förnyad uppräkring deraf här torde anses obehöflig, desto heldre som jag icke vill nedhugga den friska stammen för några murkna grenar i dess krona, och således ej heller sönderslita förslaget för några ofullständiga eller rent af felaktiga detaljer. väl vetande att ännu aldrig något menniskorerk utgick felfritt. fullkomligt från mästarens hand. Det är egentligen principerna, som böra närmare skärskådas. Valrättens utsträckning så vida utöfver vår bestående grundlag, kan jag icke finna annat vara, än med rättvisa och billighet öfrerensstämmande, i thy att hvarje medborvare, den lägre som den högre, har sitt interesse for sin jordtorfea, sin bostad, sin näringsgren. sitt embete eller tjenst kedjadt vid fäderneslandets väl, och derföre hvar i sin mån anspråk på att närmare eller fjärmare inverka på behandlingen af dess angelägenheter, medan för nårvarande denna rättighet är förbehållen ensamt åt några privilegierade klasser eller stånd, fastån bördan och skyldigheten till samfundet åligger alla dess medlemmar. En kort paralel af denna art emellan dessa de begge representations-formernas mest ingripande grundprinciper förmår, som mig synes, ensamt för sig att aflågsna en oväldig domare ifrån det inkräktade gebitet — Stånäsval, och stämma honom gynn-amt för ett förslag, som blott vill veta af ett enda stånd eller klass, nemligen: medborgare, åt hvilka år lemnad rösträtt, någorlunda efter hvar och ens förhållande till Staten. Hvad man emot denna valrätt bör anmärka. vore snarare, att den icke är utsträckt tillräckligt, och förenämnde förhållande i rösträttighet emellan stad och land icke alldeles riktigt afpassadt. hvarigenom en del af stådernas lågre beskattade borgerskap blifvit uteslutet, äfeensom innehafrare af förtroende-embeten i min tanka icke med skål äro helt och hållet betagna möjligheten att kunna inväljas i representationen. der jag anser den sakkunskap, som onekligen finnes hos många af dem, skola vara af verkligt gagn för ärenderna och att således ej vägen borde för dem till-tängas att varda i en 2:dra kammare invalda. Om. efter denna min åsigt, åt hvarje samhälla-medlem, som har någonting att representera, bör inrymmas en derefter lämpad råsträt:, skulle jag dock trott honom icke bordt hafva utöfvat den annorlunda, än inom vissa beståmda kategorier, enär det icke gerna kan förntsåttas erforderliet kunskapsmått inom alla medborgareklasser för att deltaga i statsbestyren, hvarföre jag äfvenledes velat önska, att valbarheten hade blifvit tillbörligen begränsad; men likväl anser jag af detta lössläppande ingen egentlig ytterLBohot hÅrutinnan vara att befara. alldenstund nya