Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1844, sida 1

sättning, att ett uppskof vil ombildningen nära nog kan anses innebära en vada. Den allmänna vilians organer hafva derföre ett sa mycket dyrbarare aliggande att sordra skyndsam förbättring i den felaktiga institutionen, och ju mer den sednare besitter kraft att motsta ombildningen, desto ifrigare mäste den bekämpas. I en ordnad trädgard ma ej osunda vexter utbreda sig, till dess trädet helt och hället förruttnat. Sammaledes ock i staten. Den politiska visheter förbjuder reformens fördröjazde till dess representationen af sig sjelf sönderfaller. Lugnet och säkerheten i landet, upplysningen, kulturen, sederua. statshushållningen. allt hvad samhället har angelägnast att värda och befordra. påkallar denna, nn från alla landsändar påyrkade reform. Den naturliga rättens fordringar. billigheten, hamaniteten och tilläggom äfven. politiken. gifva här icke allenast befogenhet. utan ock skyldigheten att reformera. Visserligen är det öfverallt ett kraf af klokheten, att förändringar i konstitutionen äro förknippade med former af svårare beskaffenhet än de, som fordras för allmänna lagförbättringar. Visserligen är det endast langsamt, som ideer och intressen ernå den utbildning, hvilken omfattandet af ett nytt statssystem förutsätter. Men en de ifrigaste mötständare till demokratiska sträfvandon skola icke kunna förneka, att den allmänna önskan för representationens ombildning hvilar på en rättmätig grund, samt att det är först efter osindeliga stadier af split, söndring. olyckor, administrativa villfarelser och politiska meningsstrider, som den vunnit sin närvarande utveckling. Dess lugna och lagliga fortgäng är frukten, icke af sväfvande politiska bilder och lockelser, utan af egen inneboende nödvändighet, insedd och erkänd af alla samhällets närvarande klasser, — af aba dem, som stå obesmiltade af ståndsprivilegiernes molnhöljda dunstkrets. En djup känsla af statsförbundets brister, en stadgad öfveriygelse, en inre förborgad verkande kraft har uppmanat många tusende medborgare att högt foråra bifall till förevarande förslag. Det klandras bittert af många — det är sannt — men till sina hufvudgrnnder gillas det af nationens kärna och af Sverges störste tänkare och rätislärde. Det innebär ett erkännande af menniskorätt och menniskovärde. Det syftar att fästa äfven de obemedlade vid ett fädernesland. som de förut känna föga genom annat än nyckerna af andras vilja — — — att skinera tviflen och villfarelserne om samhällets ändamål — — — alt lifva sinnet för allmänna angelägenheter — — — nit väcka fosterlandskänslan till bekämpande af denna dödande egoism. som isolerar sig och med kall likgiltighet åser folkets betryck och förslappning — — att linvakatränga chevaleriet och prestväldet — dessa båda makter, hvilka i de flesta fall satt folkets rätt åsido och företrädesvis verkat för enskilda systemal — — — att gynna bildningens framsteg — — — att skänka utmärkelse icke ät ärfda eller inbillade företräden. men åt det oförvitliga hjertat och den revn förtjensten — — att undvika de olyckor, som bassystemet enligt historiens vittnesbörd öfver allt medfört. och ställa Sveriges adel i fredlig förening med Rikets öfrige medborgare — — att verka jemnvigt emellan kyrkans rättsanspråk och statens allmänna förhållanden — — att sätta religionen i säkerhet för statslifvets stormar — — att förekomma söåadring emellan skriftlärde och åhörare — — att skydda presterskapet från fåfängans retelser och vinna det på folkets sida — — att stärka och förenkla hela statsskicket — — att med brödrafolkets statsförfattuivg bereda all den Ööfverrensstämmelse som möjlig är — — att gifva konungamakten stödet af en sannt konstitutionell församling — — med ett ord att, så mycket ske kan, verkliggöra ideen af en sann nationalrepresentation och befrämja sambällets trefnad och lycka! — — Se der säledes de förädlade frukter, som det hvilande ombildningsförslaget är ämnadt att frambringa ! se der de varaktiga fördelar. som deraf äro att förvänta! Brister som tillhöra det, äro lyckligtvis af en underordnad beskaffenhet, — oskiljaktige för öfrigt från alla mensklige företag. Sannolikt åro också dessa otullkomligheter mera inbillade än verklige. Bättre, säger en vidtfrejdad verldshistorisk författare, är det i alla händelser, att man beståmmer en för låg än en för hög valcensus. ty i sednare fallet kan man lätt få. likasom i Frankrike, erfara det nedslående exemplet, att penningearistokratien antingen alldeles upphäfver den demokratiska folkrepresentationens vackra erundide. eller vock på det mest tröstlösa sätt förfalskar densamma. Vi äro kallade i dag till de åädlaste yttringar af vårt statsborgerliga uppdrag. Naturlig och billig är den spända uppmärksamhet, som fäster sig dervid, ty högt öfver alla verkliga eller förmenta enskildta intressen står den allmänna anda, hvars röster nu afvaktas. Obestuckne af gunst eller ogunst, fruktan eller öfvermod. afund eller ärelystnad. gå vi, att, efter vårt mätt af insigter, besluta öfver nationens vigtigaste angelägenhet. Vare då folkets väl vårt enda rättesnöre — det allmänna bästa vårt högsta mål! Tiden att verka det goda är kort. Den framfarna har gifvit oss mycket att godtgöra, mycket att sörsona. Medvetenheten deraf skänker styrka åt våra rena föresatser och gifver lyftning åt våra samsållda bemödanden. Mätte saledes Borgareståndet, med hela patriotismens oegennytta, Auppfylla nationens skönaste förhoppningar! En tark majoritets bifall till det oss nu förelagda ombildIningsförslag skall lemna det mest öfvertygande be(vis på vår likstämmighet i statzmannargsigter — — på vär gemensamhet i uppfattningen afsamhällets dyrbaraste kraf — — och ändtligen på vår lifliga känsla för det rätta. ädla och sanna! . err Werns anförande): f) På detta rum år visserligen mycket ordande leller svar på den stränga recension 1840 år-Konstitution--Utskott nyss fått emottaga, öfver2 Ifödigt; vi hafva haft rymlig betänketid. och er hvar har förmodligen läångesedan moget öfverlag. 172 1— ee me i N sitt beslut. a Den är då kommen! denna vigtiga stund, Riks: dagens vändpunkt, när Sveriges folk skall erfara ,. huruvida dess ombud anse sig hafva antingen et s. 1) Utom Hr Wern talade äfven Götheborgs bådfandra representanter för antagande af det nu mera förkastade representationsförslaget.