na antaga, det Halda CH Ssjelledet al svenska Adeln står höjd öfver de aristokratiska fördomarne, 1 står beredd att assäga sig sina medfödda före-!: trädesrättigheter, står färdig att göra gemenI sam sak med det folk, hvilket de andra fem sjottedelarne, om makten motsvarade viljan. skulle trampa i stoftet .... Öfver Syenska Bid-Å darbuset skimrar åtminstone frihetens morgonrodnad; öfver Svenska Presteständets sesslonsrum deremot hvilar en natt, så svart som den drägt, hvilken dess medlemmar bära, så djup, som mörkret i Gustaf Prolles graf. Dock nej a genom de af stormen sönderslitne skyar-. ne nedblicka då och då de vänligt tindrande Sjustjernornal, jag vill taga åsynen af dem för ett godt tecken ; heliga, ljufva barndomsminnen äro fästade vid denna stjernbild; med dem må asven mannens förhoppningar förenas! Åunu en gång: omen accipio! Om representationsförslagets seger i Borgareoch Bonde-stånden har aldrig varit mer än en mening, och utgången af voteringen öfver detsamma i begge dessa stånd rättvisade äfven till h alla delar Nationens vid dem fästade sförhoppningar. Den tid, då de båda demokratiska kamrarnes ledtrådar hvilade i Högadelns och Prelaternes händer, är förbi, för att aldrig mera återkomma. Inländska stämplingar och utländskt guld hafva på dem förlorat allt inflytande. Jag beklagar den, som med en Petre, en Wern, en Scbartau, en Kjellberg, en Hans Jansson, en Sahlström, en Rutberg eller någon al deras likatänkande Ständsbröder ville försöka köp slå om fäderneslandets angelägenheter. — Försöket skulle nog aldrig mera förnyas. Det är dock icke mer än ett decennium forslutet, sedan man trodde, att sådant der ganska väl kunde gå an, och en viss högt uppsatt person, en gång, når dåvarande Riksdagsmannen Anders Danielson besann sig i penningebryderi, gjorde ett dylikt experiment: men med så föga framgång, att han tackade Gud då han, vålbebällen och med sina med förakt afvisade 10,000 Rdr framför sig, åter befann sig i fåtöljen i sitt kabinett. Från den tiden har man nog förlorat lusten att söka besticka plebejerna. En omständighet, som man ännu gifvit föga akl uppå, men som icke saknar sin stora betydelse, är den, att de konservatives jubel öfver representationsförslagets fall icke på långt när är så högljudt, som mången, för att döma af deras deklamationer före den 28:de Aukusti, skulle hafva förmodat. Ilvarutinnan, srägar man, kan detta hafva sin grund? Jo derulinnan, att dei tysthet måste medgifva, al den seger, de vunnit, i det stora hela icke är någon seger, alldenstund representationsförslaget icke follit hos de egentliga folkombuden, utan blott hos de ombud, som kunna anses bevista riksmötena hufvudsakligen i den afsigt att bevaka privilegiioch kastinteressena. be Konservalive. organ, Svenska Biet, erkände också helt öppet, dagen före den dag, då representalionsförslagets öde skulle afgöras, att det betydde oändligt mycket mer, om de afslående minoriteterna i Borgareoch Bondeständen blifva ansenliga, i fall de ej kunde blifea majoriteter, än om de afsläende majoriteterna bland Ådel och Presler biifva det. Gär, yttrade sig bem. tidning vidare, förslaget i de båda förra stånden igenom med stora majoriteter, så skola radikalerne hemta nytt mod till att komma igen med samma förslag och skola icke afstå från sina hemodanden att få det på bordet igen, eller ett ännu radikalare, till dess de vunnit sin alsiat, ati i landet införa ett demokratiskt backslnausittarevålde. haller det, eller går det igenom med endast Ånayp majoritet, så är det slut med radiaalismen. Den skall icke mer våga påstå, att den är ett uttryck af landets tänkesätt. Opiaionslistorna skola reducera sig, äsven inför den kortsyntaste, till det värde, de verkligen ega, och fäderneslaudet skall verkli-Å gen vara srålsadt. HBvarje röst emot är! således af vigt, i synnerhet inom dessa bi ta Stånd (Borgareoch )ondeständet). En l:or Seger är angelågnare att vinna, än don jurislisha, o. s. Vv. — Det var el LÅ högt spel, de Konservative spelte, när de saltes sin saks hela moraliska anseende på det enda kortet : stor minoritet i horgare och Bondestinden. Utgingen al voteringen i dessa bada ständ har visat att de konservative — förlorat, förlovat i moraliskt afseende, och gen Juridiska segern i de begge andra ständen gagnar dem sålun dHist deras å sörhand afgima elllovnle, ill. mäsnuag. ha, , u 5. ROrollarier af lenna på deras egna premisser bygada slutsats äro : Åamo au solhvånnerne, med hopp om framgång, kunna komma igen med ett på samma principer sotadt Iepresentalionsförslag ; 2:do aft det icke är slut med radibalismen, d. v. s. med det folkelemont som vill med rötterna upprycka allt det odugliva och förvissnade i Stat och Kyrka; 3:1tio att de frisinnade reformvännerne hafva skål att påstå, det de utlrycka landets tänkesatb; 4:to all de s. k. opinionslistorna hafva ett helt ——————————— — — — i..) .00