Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1844, sida 1

mer hvad Justities-ombudsmannen åligger och är alldeles lika med hvad g. R. F. säger, med undantag af slutet, som ålägger honom att årligen, genom trycket, kungöra ett utlåtande öfver de ämnen, hvilka till hans tjenst höra, samt alt han skårskilt, vid hvarje Riksdag, bör uppgisva till hvad åtgärd hvart och ett af nåstsöregående riksförsamlings beslut, framställningar och önskningar föranledte, en föreskrift, hvilken troligen skall ha god verkan på verkställigheten af nämde ärenden och bidraga att göra Justitie-Ombudsmans-embetet till något mer än en singerad skorsten.? — 427 2 bestämmer, angående Tryckfrihets-Komitten, ungefär detsamma som gamla grundlagen, hvarosver således ingenting är att säga, om man öfverhulvud anser denna Kommittee för behöflig. Hvarje våld mot Riksförsamling, dess Nämnd eller Utskott, eller enskild Riksdagsman?, skall, enl. 144 2 nya och 440 2 gamla R. F., anses såsom sörräderi och, såsom sådant, af Riksförsaml. beifras. Huru numera Landsh. i Stockholms Län, llerr Gresve Horn, hvilken förra Riksd. nedref Konstitutions-utskotltets anslag, bör betraktas, är säledes tydligt. Ilvarför hans forbrytelse ej beifrades kunna vi deremot ej begripa. Dock tyckes oss preskriptionstiden ännu ej vara förliden, heldst i brottmål ingen sådan finnes, dock, af allmänna opinionen är han längesedan dömd, och är nu, på sin upphöjda plats, blott att betrakta, såsom en lefvande Minnesstod af den fordna regimen, som just tycktes finna sin njutning uti att trotsa den allmänna meningen, denna den högsta af alla jordiska domstolar , sfrån hvilken ingen appell eger rum annat än till det egna samvetet och Gud. — Öfver detaljerna i ifrågavarande arbete är för öfrigt ej vidare att säga, då. vi, i förutnämde Nummer af denna tidning, redan så utförlist behandlat det hvilande representationsförslaget, och alla öfriga föreslagna grundlagsförändringar träda i bakgrunden för detta, huilket vi hoppas nu snart skall komma att läggas till grund för alla andra och derigenom göra dem öfverflödiga, som skulle komma i fråga, i fall det förkastades. Riksens Ständer i allmänhet och hvarje stånd särskildt måtte väl besinna hvad deras frid tillghörer, då vi äro öfvertygade att Konungens sanktion ej skall uteblifva.