Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1844, sida 1

— — a — .a..eU!ö a hvad honom beträffar, så har han lefvat nog, då han lemnat ett minne efter sig, större än mången seger, Någon egentlig recension kan öfver ett arbete, sådant som detta, ej komma i fråga. Vi vilja blott anföra några anmärkningar, som under läsningen föllo oss in, och hvilka kanske kunde tagas i öfvervi ägande före de föreslagna grundlagsändringarnes slutliga redaktion eller, om det ej låter sig gora, åtminstone med framtiden. IIvarsör skall t. e., i 4:de 3 af den föreslagna regeringsformen, skilnad göras mellan Frälse och Ofrålse-Min? Vore det ej tillräckligt att säga blott Män eller Medborgare? lrarför skall hsen göra en skilnad medborgare imellan, då den egentliga grunden dersör, högre bildning och förmögenhet, längesedan upphört, kärnan är förmultnad och blotta skalet, titeln qvarstår? — Af samma skäl skulle vi vilja föreslå, att den nämde skilnaden äfven upphörde hvad justitie-råden beträfsar hvarom 17:de 2 handlar. — Den 16:de 3 är ett sannt srihetens palladium, Sverges Magna Charta och Habeas Corpus-Act, och hvilka förhoppningar böra ej stödjas derrid, att Konungen sjelf tagit sitt valspråk: Råtl och Sanning, derutur? — Men huru stå husvisitations-lagarne tillsammans med föreskriften: Konungen bör ingens fred i dess hus störa eller störa låta? — Vi hoppas också, att då grundlagen blir en verklighet, dylika, mot allmän lag och rätt stridande, förordningar skola försvinna, heldst då medlet deremot är så lätt som tillåtelse att förtulla allt mot en billig asgilt. — 57de 2 synes oss böra alldeles utgå, såsom förnuftsoch naturvidrig. Uvarför skall Konungen ega rättighet att tilldela nåfr ärftliga företrädesrättigheter eller ens att blott personligen lyfta någon öfver den medborgerliga jemnlikheten? I en vis Konungs hand kan en sådan rättighet väl ej skada, heldst då utmärkelsen endast består i en titel, hvilken i detta fall, då endast skulle tilldelas förtjensten, som lyfter sig sjelf öfver mängden, och förtjenstens aristokrati måste öfverallt och alltid erkännas; men hvem svarar oss för, att en ovis Konung ej en gång missbrukar en sådan rättighet, och endast upphöjer sina kreatur, eller alt de upphöjdas efterkommande ej urarta?) Också bildas, i hvad fall som heldst, derigenom en aristokrati, som alltid är skadlig, och den sanna förtjensten frågar ej efter dylika tomma utmärkelser. Må Konungen gilva den en högre, vidsträcktare verkningskrets för folkets väl, det är den bästa utmärkelsen. Allt detta hafva också våra bröder, Norrmännen längesedan insett och derför, i sin grundlag, betagit Konungen rättigheten att upphöja någon i hvad slags adligt stånd som heldst eller att tilldela någon andra titlar, än dem embetet medförer. Hvarför skola vi stå efter Norrmännen i förnufliga institutioner, lika sanna, som att alla menniskor skapades af Gud till lika rättigheter. 44de 2 Reg.form. bestämmer, likasom den nu gällande, att bhvarken Svea Rikes Kron-Prins och Arf-Furste eller Prinsar af det Konungsliga Huset skola hafva något läfGeding eller Civilt Embete. Är då AkademieKansleriatet intet civilt embete? Militäriskt måtte det väl ej vara? Och i alla fall synes oss denna föreskrift äfven böra utsträckas till militäriska embeten, heldst till de mera ansvarsfulla, såsom Chefer sor Landeller Sjöförsvaret, GeneralFälttygmästare, President i Krigskollegium 0. s. v., hvilka möjligtvis kunna råka i kollision med regering eller ständer; ty oantasteliga, som de, dels de jure, dels de facto äro, upphör ju eljest allt ansvar, och de blilva lätt endast mannekiner för ansvarslösa underlydande lycksökare och projektmakare. — 82dra 2i den föreslagna R. F. är ett sammandrag af flere 22 och mom. ur den gamla samt så till vida ändrad, att den bestämmer samma tid, så vid lagtima som urtima riksdagar, näml. 12 dagar från riksdagens början, inom hvilka Konungen bör hafva fåtit framställa hvad riks-staten kan behöfva, utöfver de ordinarie inkomsterna en bestämmelse, den vi finna ganska riktig, och som vi här anmärka, emedan denna? ej finnes upptagen i den resums af Konstitutions-utskottets representations-sorslag, vi följt vid våra förra artiklar ösver . detsamma; något som vi vilja iakttaga vid hvarje dylikt tillfälle, på det denna artikel må kunna tjena såsom fyllnad till de förutnämde, och hvad vi här förbigt finnes redan anmärkt der (se N:s 2 (27), 5 (28), 4 (29), 42 (37) och 14 (59)). — Äfven 89 2 af nya R. F., som handlar om Riksgälds-Contoret, är en något förändrad redaktion af 66 2 gamla R. F., som man finner i noten, och billigtvis uteslutes Regeringen derigenom från all inblandning i Rikets Gäld. 449 2 bestäm) Avarpå också tusentals exempel gifvas, hvilka gö