Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1844, sida 1

Ilvad innebår det, att hafva omsorg om vår sanna välfärd? Vi böra mer sörja för vart eviga väl för vår jäls lycka, än för vårt timliga, kroppsliga ästa. 4. Når sörja vi för vår själs sanna väl? Då vi arbeta på våra själsförmögenheters utildning. 5. Hvad menas dermed? 4. Vi böra flitigt öfva vårt förstånd, så att let tilltaser i kunskap och lär känna Gud och ans vilja. 2. Vi böra rigta vår vilja till det goda och örjaga alla onda böjelser ur värt hjerta. 4) 3. Vi böra vaka öfver vårt samvele, så att let blifver godt och osåradt, att det kan känna ch dömma rätt. 3. Kunna vi sörja för vår själs väl, utan att sörja för vårt kroppsliga välbefinnande? Nej kropp och själ äro så nära förenade ned hvarandra, att vi äfven måste hafva omsorg ym vår kropps väl, då vi vilja befordra vår själs ycksligbet. 5) 7. Huru skola vi sörja för vår kropps väl? Vi skola sorgfälligt söka uppehålla värt Nf och vår hälsa. 8. Hvarigenom kunna vi bibehålla vår hälsa? berigenom att vi alltid äro glada och nöjda. 9. Hvad böra vi i synnerhet göra för att ej sjelfva förstöra vår hälsa? Vi böra sorgsälligt akta oss för all omåttlighet i sinnliga njutningar, för starka sinnesrörelser såsom vrede, ängsliga bekymmer ech bedröfvelse, men i synnerhet för okyskhet. 10. Hvad behöfva vi för att uppehålla vårt lif och vår hälsa? Vi måste hafva vår nödiga utkomst för föda, bostad och kläder; vi skola söka förvärlva den genom flit och arbetsamhet, och att bibehålla den genom sparsamhet. 14. Hvad är motsatsen till flit och sparsamhet? Lättja och tröghet, slöseri och girrighet. 6) 42. Hvad är vidare nödvindigt för vår timliga välgång? Ett godt namn; ty endast derigenom kunna vi förvärfva aktning, kärlek och förtroende hos våra medmenniskor. 7) 13. Hverigenom kunna vi förvärfva ett godt namn? Derigenom att vi beslita oss om blygsamhet, ödmjukhet, 8) samt taga oss till vara för åregirrighet, högmod, stolthet och fåfänga. 5) Sådan är den Mosaiska religiösa moralen, hvilken framställts och framställes, såsom innehållande läror, hinderliga för en stats högre andeliga lif, väsen och tendens, som dock icke kan vara annat än en sträfvan till sedlig fribet. Men hvad innehäller då den israötitiska sedoläran, som icke våra dagars kristna sedolära, erkänner också för sitt? Eller hvad innebåller den, som kan stå i strid med statens ändamål? Bjuder den icke kärlek, fördragsamhet, mildhet, ödmjukhet och välgörande mot vår nästa? Forbjuder den icke okyskhet, omåttlighet i sinnliga njutningar, äregirighet, stolthet, trätlystnad och girrighet? Nå väl, hvad kan samhället mera fordra?! Bör den väl fordra afsägandet af en tro, som blifvit ett folk kär och helig, genom alla de förföljelser, alla de marter, dess bekännare måst lida? kan staten vänta, alt en redlig man, hvars religion anbesaller honom omsorgen om ett godt namn, skall öfvergå till en annan tro, så länge denna öfvergång, med mycket skäl kan anses moliverad af verldsliga spekulationer, mera än öfvertygelse? Vore InsändarenzlJude, sannerligen skulle icke detta enda skäl vara nog, för — 4) Således äfven högmod, stridighet, egennytta och herrsklystnad m. m. — Sannerligen kunde icke en Lutnersk Erkebis-kop. hafva åtskilligt att inhemta ur denna judika religionslära. Red. anm. 5) Gifve Gud att våra kristna religionsläsare, ville rätt djnpt inskärpa och utveckla betydelsen af denna förskrift; — vi skulle då ej se så mänga uslingar störa samhällslifvets lycka. Red. aum. 6) Det gamla ordspråket: att pråstsäcken har ingen botten, mäste visst vara en stor orättvisa mot det högvördiga ständet, ty eljest borde ju Patres rodna af blygsel, om de händelsevis fingo denna lärobok i Israölitiska religionen i händer; men en dansk filosof och prest A. P. Adler. säger i sin inledning till Hegels objectiva Logik: ordsprog ere dagenes spor, erfaringernes stemme, en visdom som daaers mangfoldighed have kundsjort. Red. anm. 7) Således sätta då iudarne värde på annat än rikedom, och inplanta i och med sjelfva religionsundervisningen hos sin ungdom. kärlek till ct godt nammn, till medmenniskors aktning, kårlef och förtroende. Red. aum-. 8) Det rore sannerligen ett godt verk, om Rabbiner vid judiska Synagogan i Stockholm. under på gående Riksdag, ville gifva sveuska kyrkaus Pri 1 2 J. Tr CE mn oh YAN Mekorner