Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1844, sida 1

tå af dessa tre cardinalgravamina sedan vi liet närmare blickat dem i ögonen! A) Judarnes religion oci religiösa moral skall — säger man — vara hinderlig för, och stå i strid med de europeiska staternas högre andeliga lif, deras väsen och tendens, emedan dessa sednare hvila på stristendomens princip. Stödjande mig vid, hvad jag förut anfört om statsreligion och Stat i allmänhet antager jag: tt Statsmakten har endast rätt att fälla eu mdöme öfver huruvida någon religion, således sven den mosaiska, innehåller i sin religiösa noral, läror, hinderliga för statens högsta änlamål; men dervid mäste också pröfningen stana och icke gå öfver på det theologiska områlet för alt lägga en mättstock på någon viss roendes föreställning om sitt förhållande till let högsta väsendet; ty detta förvägras staten if en pligt högre och heligare än omsorgen för, ch skyddet af någon viss positiv religion och less yttre uppträdande såsom kyrka, nemligen pligten att skydda samvetsoch tros-sriheten. Ått Judiska religionen hvilken, såsom bekant, är stamreligionen för all kristendom skulse innehålla läror hinderliga för en kristlig stats högre andeliga lif, väsen och tendens torde blifva tämmeligen svärt att bevisa. Imedlertid kan man icke heller å andra sidan neka, att ju — -— 0— — — kristendomen bör betrakta såsom en högre utveckling af det religiöst theologiska momentet än judendomen och alt i kristendomen begreppen om Gud och Guds egenskaper äro mera renade , upphöjdare än judendomens motsvarande dogmer väl kan man medsisva att kristendomen har ett mildare skaplynne än mosaismen, men derföre icke på samma gång medgifva, att den sednare skulle innehålla läror hinderliga för statens ändamål. Men må judendomen sjelf försvara sin sak! jag vill derföre här anföra ur den nyligen i Stockholm utgifna Läåroboken i lsraeliliska religionen de aldelningar, hvilka omfatta Kärleken till vår nästa och Kärleken till oss sjelP såsom varande de, hvilka stå i närmaste sammanhang med den frågan huruvida mosaismen innehåller en religiös moral, hvilken står i strid med kristendomens och på grund deraf i strid med de kristna staternas högre andeliga lif, väsen och tendens. I Lärobok i Israelilisha religionen står: 4. Hvad innebär det, att vi, af kärlek tll Gud skola älska vår nästa? Alt vi så skola älska Gud, att vii vår medmenniska ära Hans afbild och sträfva att befordra hennes timmeliga och eviga väl. 2. Huru lyder budet om kärleken till vår nästa ? Du skall älska din nästa såsom dig sjelf; Jag är den Evige. 3. Hvad vill det säga att alska sin nästa såsom sig sjelf? Att vi skola tänka och handla så emot vår nästa, som vi med rätta 3) önska, att vår nästa måtte tänka och handla emot oss. 4. Hvilken är vår nästa? Usarje menniska är vår nästa, vår broder; ty Gud är allas vår skapare och fader. 5. IIvaruti yttrar sig den sanna kärleken til vår nästa? Deruti att vi bemöta hvar och en vänskapligt och kärleksfullt. 6. Hvad fordrar företrädesvis kärleken till vår nästa? Att vi söka befordra vår nåstas timliga och eviga väl så mycket det står i vår förmåga. (7. Hvad böra vi göra för att befordra vår l nästas timliga väl? Vi böra visa oss rättvisa, billiga och vålgöÅ rande såväl i anseende till vär nästas lif och hälsa som hans förmögenhet och ära. 8. Hvad böra vi göra för att befordra vår nästas eviga väl? Vi böra med försigtighet och på bästa möjliga sätt bidraga till vår näslas upplysning, förmana honom till det goda, varna honom för det onda men i synnerhet undervisa honom genom goda exempel. 9. Hvad står härmed i sammanhang? Alt vi skola vara fredliga och försonliga mot vår nästa, förlåta honom hvad han brutit emot oss, och bedja Gud om förlåtelse för honom. Om kärleken till oss sjelfve. I. Hvad innebär det att vi af kärlek till Guc skola älska oss sjelfve på ett förnuftigt sätt? Vi skola så älska Gud, att vi i oss är: hans afbild och alltid halla den helig. 2. När hålla vi oss heliga och älska os sjelfva på ett förnuftigt sätt? Då vi hafva omsorg om vär sanna välfäre