Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1844, sida 1

t afhålla honom från hvarje tanke på ölsergång till en hyrka, som nedlit sig att ocra med jordiska fördelar. Dessutom säger ju tristus sjelf: mitt rike är icke af denna verllen, — hvarföre bemödar Kristna kyrkan sig lå som en värfvare-korporal, ati genom jordiska ockelser vinna rekryter? l öfrit behöfves ingen stor iaktagelseförmåäa, endast ett fördomsfritt iaktagande, för att inna ölvertygelse om, att, änskönt dåliga inlivider finnes inom de judiska, säväl som inom le kristna församlingarne, så är dock lifvet nom de israölitiska familjerna ett det sedligate, vackraste och kärleksfullaste man kan onka sig. Sällan ser man en jude, som nedjunker i liderlighet — i dryckenskap och speljuka. Sällan, nästan alldrig hör man att en ude begått mord; — hvar ock en torde halva sig bekant judarnes vördnad för edens helad. sällan har man sett någon jude stå i depolismens leder, oftast hafva de med Hf och siäl stridt för frihetens och ljusets sak, änskönt den visserligen, ej hittills kunnat dotera sina kämpar med jordiska fördelar. Man heskyllar judarne för att ej älska det land, i hvilket de blifvit födde; — denna beskyllning är en lögn af grössta slaget; ty stridde och blödde ej judarnes krigare 4814 och 45, vid sidan af de kristne i det såkallade tyska frihetskriget mot Napoleon, änskönt de väl i första rummet bordt önska, att i hela Tyskland fransk styrelse och franska lagar blifvit införda, då dessa medgifva judarne fullkomlig likställighet med andra medborgare. Må man dessutom erindra sig, alt Jå, efter Juli revolutionen i Frankrike, Judeemancipations-srågan disenterades, höjdes srån intet håll någon klagan öfver, aft judarne visat sig på något sätt ovärdiga de dem förlänade medborgerliga rättigheterna, tvärtom gaf Ministern Merilhou dem vid discussionen i Pairskammaren följande ärofulla intyg: Dans les sonclions publiques, ol ils ont etc uppelis, sous les drapeaux de nos phalanges immortelles, dans les lettres, les arts, les sciences, Pindustrie ils ont en un quart de siecle donne parmis nous le plus noble dementi aux calomnies de leurs adversaires. Skulle månne allt detta bevisa att den mosaiska religiosa moralen, vore hinderlig för en kristlig stats utveckling till sedlighet fribet? Eller skulle någon sara kunna från mosaiska trons sida, hota kristendomen som förföljd i sin begynnelse, genom sekler kämpat sig genom sin inneboende sanning, till den punkt hvarpå den nu stör? llIvilken dårskap? Ilvilket misstroende till det eviga förnuftet som leder verldshändelserna! Eller vågar sig icke kristendomen alldeles obeskyddad af någon statsmakt ut bland hedningarne — — och segrar? Hvarföre misstron J då kristendomens inneboende kraft! Eller skulle det icke kunna vara möjligt, att det som judendomen har gemensamt med kristendomen, just vore det, som under så många förföljelaer upprälthållit mosaismen! Judendomens fiender kunna srärligen neka detta. Nå hvarlöre förföljer då kristendomen in egen moder! Huru kommer det till, att kristendomens bekännare visa sig vara totalt utan all pietetskänsla! men om det är orimligt, afskyvärdt att kristna religionen uppträder siendilig mot den judiska, huru jnycket orimligare är då ej Statens avoghet mot spillrorna af Juda-solket? Judarnes emancipation, säger man, shulle ej vara farlig, om den rena ursprungliga Mosaismen ännu funnes — men, då detta icke är fallet, så hotar faran från Talmuds sida, hvilken Judarne skola anse såsom fullsländigande den ursprungliga Mosaismen, men som i sjelfva verket är elt vanslällande af den(summa. Insåändaren kan i besvarandet af detta inkast vara betydligt kortare än vid det föregående. Insändaren beder blott den, som mteresserar sig för ämnet, alt taga i handen den af honom osfvan citerade Israölitiska Läroboken, och det första, som skall falla i ögonen, är: att under hvarje svar på de framställda sragorna äro bibelspråk anförda såsom stöd och bekrästelse af det sagda, hvilket väl visar, att det Gamla Testamentets kanoniska böcker utgöra judendomens fundament. För dem af läsarne, hvilka ieke rätt veta hvad Talmud egentligen är, vill jag upplasninasvis nämna, att den är: resultatet af judendomens doctrinella och historiska utveckling, innehållande anteckningar, hvilka i dogmatiskt, cxegetiskt, lidaktiskt och bistoriskt hänseende haha ett värde för Mosaiska trosbskännarne. jemte det den sinnehäller i brokig blandning läror, sentenser, Åbibeltolkningar, allegorier, traditioner, berättelsSer och skämt.? Att Talmud. innehåller, jemte många upphöjda tankar, många utajutelser at sdysterhet och förtvillan, ja stundom osdla, osed. . ,