Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1844, sida 1

Med Lis-Baiaillonen i täten, som alltid var honom så kär, och salkblicken stolt och förmäten, i spetsen lörhela sin här, salt, blott med ett ridspö beväpnad, på lilhingsten, ramsvart som kol, Titanen, monarkernas häpnad och stora armeens Idol. Kring sanorna slormarna tjöto, folk slagtades tusendefallt, af lik. som Hyenor, vi njöto och frossade blod öfverallt; men jublande fortgick arbetet, tills natt täckte bimmel och jord — och hvar Veteran på samvetet fick några och hundrade mord. Fast liniens kolonner, med örnar till fälttecken, jernmalm till märg och blickar, som åskmoln, som björnar käckt slogos och stodo som berg, osårbara, fasta som gastar, dem trummornas hvirslar sorent, dock Garderna voro de qvastar, som sopade slaglältet rent. Friskt — gossar! sältflaskan till munnemll ur huonapartes källrar vi mer väl få, när Bataillen är vunnen, i Guidernas vinterqvarter; han var här nyss före Attaquen, af vakorna, ronderna trött — och sof jemte mig på Bivacken lli snön, som en ängel så sött