fvifvel om den nytta dess antagande skullo medföra måste vika. Man ser derföre, med glädje, utgången af valen i landsorterna, så väl af Borgerskapet, som af Allmogen; och man börjar äfven alt hoppas på Presteständet. De gjorda förklaringarne i många städer och en del landsorter hafva äfven väckt stor tillsredsställelse; och om jag ej alltför mycket misstager miz om hulvudstadens egen opinion, så torde vi snart äfven der skåda en opinionsyttring, på samma sätt, som säkert skulle betaga allt tvilvel om att man ej här, lika varmt som någorslädes, inser nödvändigheten att bifalla den föreslagna representations-förändringen. Mötes de hitkommapde riksdagsmännen af en sådan förk laring. äfven från hufvudstadens besolkning, så skall det säkert stärka relormvännernas mod och nedsla molståndarnos; och om än, såsom de storordige ibland reformens fiender utbasuna: 4800 Adelsmän komma från landsorten för att kasta ut förslaget genom Riddarbusets fönsltero, så torde dock Ridderskapet och Adeln besinna sig innan Ständet, för försvaret af rättigheter som det redan förklarat sig villigt alt osfra på fosterlandets altare, ställer sig ensamt mot hela folkets, på menniskorätt och menniskovårde grundade, billiga anspråk. vi stå derföre kanske närmare målet, än de sjelsve tro, som skola vandra dit. Sådan är opinionens makt, då sanning gen, rältsintheten och ständaktigheten leda den! Af stor betydelse skall det emellertid blifva, att se vär Konungs Throntal. Ilyllas den konstitutionella ideen; soljes exemplen från de länder der representativa former sedan länge utvecklat behofvet af öppenhet emellan begae statsmaklerna; frånträdes ej bruket äfven hos oss, att våra Konungar, vid riksdagarnes öppnande, antydt sina önskningar för nationens. större och angelägnaste frågor; så måste man vänta, att i throntalet finna ett uttryck af Regeringens sätt att bedömma äfven representations-frågan. bet mäste framlysa, i denna regeringshandling, en förklaring öfver den större eller mindre vist re geringen fäster vid den; och om förklaringen skall vara en sanning, så torde ej kunna undgås att antyda nödvändigheten af osäkerhetens snara slut, och af ett stort, ädelt och uppriktigt offer utaf enskilta interessen för det gemensamma fosterlandet. Jag är och blifver af den tro, att det är Regeringens pligt alt icke visa sig alldeles likgiltig för folkets högsta angelägenhet och så snart ett parti mäste tagas, har en ädel och högsinnad Regent intet annat val, än all låta sin regering framstå med en bestämd öfvertygelse, villig och färdig att samverka med nalionen. Denna pligt är så mycket beligare i en ställning sådan som vår, der de nu så kallade arepresentantero icke alla kunna anses såson verkliga solkombud, och der nationen således måste förlita sig så mycket mer, på regeringens egen moraliska känsla och kraftiga samverkan A uu i