Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1844, sida 1

. 0 —————— ————— — ling på jorden är heligt? Känner du Kobespierre? — Ned med Dictatorn! Död åt Tyrannen! Ned med Robespierre, ropade talelrunden i en vild och stormande chorus. — Skriken och dundren så mycket i villen, svarade Herault de Scehelles, jag säger er, det är för sent vi äro utan räddning förlorade, — Jag tror visst alt du är drucken, ropade Danton. — Gack vackert till sängs, sof ruset af dig och stör icke värt goda lynne, sade den naiva österrikiskan. Jag, min kära våän, drömde helt andra saker jag såg Robespierre och hela hans anhang på schavotten -—— Först vi, sedan han, ropade Herault de Söchelles i prophelisk ton. — Tyst med ditt snack! säg mig, Umeilie, vet du icke hvar min tandpetare är, frågade Danton, för alt gifva samtalet en annan vänning, jag söker honom sedan i går i alla sickor, men kan icke finna honom. . — Huru länge har du varit utaf med den? frågade Fabre. — Sedan den olycksaliga aftonen då du förde mig tillsammans med menniskoslagtaren hobespierre. — Nu påminner jag mig din tandpetare. Du lemnade honom efter dig på din talrik. — Det är jag ledsen för, ja mycket ledsen ändå. Det var den första presenten jag fick af min dyra Lucilie ett L, imitialbokstafven till Ihennes hulda namn var ingrasd derpå -nag fick den af min gudfar, en gam: