Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1844, sida 1

välstånd, så kan man ofta snarare påstå, att detta skett oalktadt stats-tjenar-regimentet, än genom det. Det kan väl också knappast slå fel, att en klass, som skiljer siz fran folket för alt föra ett från detta afsöndradt kastlif, blilver främmande för samhåällslifvet i det hela, och derför förfaller till ensldiga, trönghjertade sieter öfver hvad som göres det behof. Blott alltför lätt händer det ett för sig sjelf afslutadt och af folket oberoende embelsmanna-ständ, att det sorblandar sitt kastinsresse med stats-intresset, och blifver lngt ester det som rörer och utvecklar sig hos folket. Ilvarje göromåls möjligast fullkomliga utförande lider oundvikhligt, da det drilves monopolistiskt. Induslrien skulle säkert alldrig hafva uvechlat sig till en sådan grad af fullkomlighet ), som det skett i vär tid, om den exinnerligt törblifvit i händerna på skrän och horporationer. om den offentliga förvaltningen i manea moderna stater är si ytterst daligt besorjd, så är detta en lätt förklarlig företeelse, då dess förrättningar i flera hundrade är befunnit sig blott i bänderna på monopolister. Till och med, om man hos ett embetsstand, såsom som det är organiseradt i de flesta nyare stater, alltid finge förutsätta den bästa vilja, den största samvetsgrannhet, den renaste embetsilver, skulle det, enligt nyligen anstälda betraktelser, duck vara vanskligt att ösverlemna till det allenast att göra allt för solket, som detta embetssländ kunde anse för nyttigt eller nödvändiat, då det ändå omejligi sullständigt kunde känna folkets behof. Folket skulle alhiid blott kafva full och tillrächlig borgen derför, att dess angelägenheter blelve väl och ändamalsenligt besorjda, då det besörjer dem sjelit, eller låter besörja dem af män, som det sjelft valt, och som njuta dess fulla förtroende; Ersarenheten lärer deremot på mångfaldigt sätt, att stals-tjenarskapet ej just i någon märklig grad plägar uppfylla sin egentliga bestämmelse, all det — om det också gör mycket i ord — dock endast gör litet eller intet i sak för solket, utan snarare städse är böjdt för att företrädesvis, på folkeis bekostnad, göra allt för sig sjelft. Då det element, som, utan folkets deltagande, är hestimdt att göra allt för detsamma, är fråmmande för folket och ej hörer dertill, och da det existerar en dubbel typus i stalen, så, all de tegerandes och förvaltandes klass står, såsom ett sårskildt stånd, gent emot folket, så kan man, enligt all erfarenhet, ej räkna på, att dersker mycket för folket. Utomdess visar det sig ingalunda passande för utpråglingen och evalveringen al de menskliga krafterna, att menniskorna, eller det aggregat af menniskorna, som kalas folk, erhålla mycket gilvet eller gjordt till dess skenbara bästa, utifrån och utan dess medverkan. Polilici, som känna den menskliga naturen, hylla derför heldre, i dess verkliga betydelse, det gamla sanna valspråket: Hjelp dig sjelf, så hjelper dig Gud ! I ) Det vill säga utomlands; ty bos oss ligger den ännu i sin linda, just derför, att den ännu till större delen ligger i händerna på skrän och korporationer, och är beroende af de arbiträraste nårinaslagar. Red. . RA HIM och