Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1844, sida 1

Phelipeaux visade sin styrka med att söndersia korkarne. Endast Herault de Sechelles var dyster och sluten. — Allt omkring dia andas glädje och munterhet, blott du, grillsängare, är så tyst, hvad tänker du på? — På vär gemensamma fiende, på tigern i menniskogestalt, på Robespierre. Under det vi sitta här i skötet af bacchanaliska lustar och öfverlemna oss åt ögonblickets njutning, så utkläcker han der hemma, i sin mörka vindskammare, i sällskap med Saint-Iust, BillaudVarenues och Barröre sina djefvulska planer och anslag, huru han må kunna störta oss. För tio minuter sedan stötte Cbabot omkull saltkaret det bringar olycka, säger jag er. — Vidskeplige dåre, sade Danton i en gäckande ton, blygs du icke, att tro på dylika ammsagor? — bet är icke endast det som oroar mig. Härom natten hade jag en stygg dröm. Jag såg OSS alla, som vi här sitta tillsammans, i iConciergerlet i — Oss i conciergeriet? Ha, ha, det kan Iman riktigt skratta åt, sade Fabre dkglantine, men skrattet var dock icke hjertligt och sastnade nästan i halsen på honom. — Ån mer -jag såg oss alla på guillotinen — Olycksfogel, hålt din munn, ropade Danton uppbragd, förpesta icke vår glädje. Den skulle jag vilja se i synen, som hade mod at öfverlemna mig, George Danton, i bödeln: våld. — Känner du hyenan, för hvilken inger