Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1844, sida 1

dessa vänner, som dels gjorde hans fru, men ännu mer hans bord sin cour, hörde äfven Philip Fabre dEglantine, som börjat med att! vara skådespelare vid en kringstrykande landsortstrupp, derpå blifvit theaterforfattare, senare, vid revolutionens utbrott, en rask pamplhlelist, och efter den 40 Augusti 4792, till hvilken calastrof han äfven i sin mon bidragit, deputerad vid nationalconventet för den goda staden Paris. Iillnamnet Eglantine hade han erhållit af den vilda rosen, som i hans ungdom blifvit honom tilldeld som pris af academien föri blomsterlekarne i Toulouse och hvaröfver han yntes vara icke litet stolt. För öfrigt var äfven han, liksom Danton, en Sybarit, en Gourmand och derjemte en ganska lreslis och anÅ. sällskapskarl, som, bevandrad i ehronique scandaleuse, skakade anekdoter ur sin rockärm, som, eluru då och då något laseiva, icke litet bidrogo till matsmåliningens underlättande. — När Fabre berättar anecdoter, sade Danton till sin Lucilie, arbeta mina malsmältningsorganer dubbelt så fort som vanligt, ochl i sin råtta dager betraktadt, är det dock ingenting i verlden som ölverträssar en vacker hustru, ett godt bord och en välorganiserad D Republik? frågade den sköna Lucilie. — Hulda skämterska, jag menar en vilor; ganiserad matsmältning. Med Robespierre forhöll det sig på ett helt annat sätt. Han. som hade att belalla öfver alla kassor i Paris, bebodde på galan St. Honor elt par små rum i sjerde våningen, af ell nästan vindskammarlikt utseende. Här lefde