Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1844, sida 1

kostnaden och slappar sinnena, samt gör riksdaasmännen medgörligare för allt, endast för alt få slut på sakerna och komma hem, till sina egna försummade göromål. En taktik, som vi mer ån en gång sett foljd, äfven vid senaste riksdag , eljest hade väl ej så enorma summor, som tll sångelsebyganaderna m. m. blifvit anförtrodda al en regering, hvilken visade sis så litet förtjent af nationens förtroende. berefter bestämmes i samma 2, alt om så oförmodadt skulle hända, utt riksförsamlingen, före dess upplösning, ej hunnit uppgöra bexillningen till håästa riksdag, så skall den förra till dess gälla, eller om hela bevillningen, men ej fördelningen ir uppgjord, så skola banko. och tiksgälds-fullmäktige uppgöra den, efter samma grunder, som den förra; hvilket allt synes oss ganska riktigt och försäkrande statsverket om en orubbad gång; ty bevillningen, den är ända oljan derpä. Säsom särskildt förslag, men i öfrigt egande sammanhang med representationsförslaget, är äfven ett förslag till förändrad organisation af riksrätten hvilande, och till vår fögnad finna vi, att deita förslag i det närmaste öfverensstämmer just med de idger derom, vi, i anledning al 424 7 yttrade, i det det i 424 2. söreskrifver, alt denna rätt bör bestå af 8 ledamöter af riksförsamlingens andra kammare, två ordinarie prolessorer från juridiska fakulteterna vid rikets universileter och två ordinarie häradshöfdingar. Sätlet på hvilket dessa medlemmar af riksrätten skola väljas, och som finnes bestämdt i de följande punkterna, finna vi ganska riktigt och opartiskt. Ordförande i riksrätten, dock utan rösträtt, skall antingen presidenten i Svea-, Göthaeller Skånska klofrätten vara, hvilken jeniväl skall sammankalla riksrättens ledamöter. Laga ansvar träffar den som försummar sin pligt, i hvilket allt är rätt och tillbörligt. Från riksI rättens dom eger ingen appel rum, dock eger Konungen göra nåd, likväl ej äter insätta den dömde i statens tjenst, bestämmelser hvilka ej kunna annat än fullkomligt billigas. äfven beslämmelserna i 424 2 angående riksrätt finnas vid slutet ytterligare utvecklade, och man finner deraf, aft statsråd aldrig kunna komma i fråga alt silla i riksrätt; men väl justitierad; och såSom dessa begge 22 föreslå riksrättens sammansåiltnins, nära nog, som en opartisk jury, bör 100 kunna uppfylla sitt ändamål, såsom yttersta garantien för rikets administration och lagskipning. Vi kunna således ej annat än i hög grad tillstyrka dessas och alla hvilande grundlagsförslags avtagande vid nästa riksdag; ty utan motsSågelse innebära de, som sagdt är, om också singen fullkomlighet, dock fröet till något friskare, något bättre, än det gamla, som tvertom ej innebär nägot annat än förruttnelse. Mätte vara tillkommande representanter, måtte regekringen inse det och ej längre uppskjuta en sak, i hvarpå hela landets panytifödelse beror, då derj omot det gamlas längre bibehållande bestämdt skulle medföra förstöring, kanske fall för både nation och thron, och vill thronens innehasvare, jvill styrelsen ailvarsamt antagandet af det hvilande representationsförslaget med dess utgreningar, som vi hör i korthet försökt utveckla, så kan den äfven otvifvelaktist så kraftigt befordra det, att det också verkligen sker. vi