Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1844, sida 1

——— vällustandande karakter, men sörblilver i alla fall lättsårdig och förförisk. Härpå följde den mera afmätlta och ssadigare 3Joleron, som utfördes framför kejsaren af Donna Isabella och en ung spanior. Alla beundrade hos den sköna danserskan dess graciösa rörelser, sväfvande lälthet och konstrika skicklighet. Att Bertrand icke var den ljummaste bland hennes beundrare, förstås af sig sjelf. Nu sframträdde Don Pascual för alt ensam dansa den allvarsama och manliga quaraccan. l denna seriösa dans ger den spanska nationalkarakteren sig tillkänna. Don Pascual närmade sig kejsaren så mycket, som möjligt. Hans hallning visade sig stoltare och trotsigare, än någonsin, hans miner voro allvarsamma och högtidliga. Han ville framställa en bild af den okusliga national-stoltheten, framställa den för eröfraren, som så öfvermodigt sorolämnpade den samma. Och i sjelfva verket kunde sanningen ocksi endast symboliskt uttalas för Napoleon; ty hven hade väl vågat att träda fram till honom ocl såga: Håll upp, du spelar ett ondt och få sängt spel; lär känna detta solks ståndaktighet hjeltemod, ja halsstarrighet. Ssarkare än di vilja att kulva den spanska nationen — är des legen att vara fri och oafhängiz! Hvad ingen röst tordes låta förnimma hva ingen tunga tordes förmäla, det tillkännagaf symboliskt för den väldige, oåtkomlige herrska ren af en konst, på hvilken mangen pedan nedblickar med kortsynt förakt — af dans konsten. il Ehuru Napoleons jernhjerta ej rördes af n.