Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1844, sida 1

eviga visa lagar bestämd utgång, och en vis regering bör uti allt, så vidt mensklig förmåna tillåter, taga honom till förebild. Också ligger korrektivet mot tryckfrihetens missbruk i sjelfva tryckfriheten, likasom det mot den fria viljans missbruk i sjelfva den allmänna fria viljan, och slutligen i den allsmäktiges oemotståndliga vilja, likasom mot alla samhällsmissbruk i den obevekliga lagen, stödd på sann rättvisa; ty angripes någon orättvist, genom tryckfrihetens missbruk, så eger han dess rätta bruk till sitt försvar, om han ej fordrar att endast låta sina bandlingar tala, hvilka, om de äro som sig böra, alltid skola segra på förtalet och den orättvisa förföljelsen, och går den för långt, så hör alltid lagen skänka den förföljda skydd och bestraffa förföljaren; ty man bör naturligtvis ansvara för sina ord, de må sägas, skrifvas eller tryckas: men aldrig bör man hindras att yttra sin tanke; ty för en dålig kunde då lätt 40, ja 100 goda förekommas. Således gif tryckfriheten den möjligast görliga utsträckning, den, under lagens hägn, kan ega; bort med alla prohibitiv-lagar, alla indragningar, beslag o. s. v. i detta så väl som i alla öfriga hänseenden. Detta bör blifva ett af representationens första och heligaste göromål, hvartill då också sordras, att tryckfribets-juryn, liksom riksrätten, denna riksjury, inrättas på helt annat sätt, så alt det ej beror nästan på en slump, om den anklagade ej fälles, då möjligheten derför emot friande, vid närvarande inrättning förhåller sig minst såsom 2 till 4, det vill säga jemt dubbelt. Vid nuvarande inrättning af riksrätten deremot sinns knappt någon möjlighet till sällning, hvilket, ehuru domare-regeln säger: oheldre fria än sållap, dock gränsar något för mycket åt nåd, viker något för mycket af från rättvisan, och hvarje orättvis nåd mot den skyldige är ett brott mot den oskyldige. I begge dessa fall äro således stora reformer nödvändiga, som vi hoppas äfven skola företagas, blott den husvudsakligaste reformen, Representationens, först blifvit verkställd, helst vi redan i slutet af nu hvilande förslag till grundlagsförändringar finna en plan till en förändrad form af riksrätten, den vi ej kunna annat, än billiga, och hvartill vi aterkomma, sedan vi blott först absolverat den förut anförda föreslagna nya redaktionen af 456 2 regeringsformen , hvilken handlar om riksdags upplösning, som den, ganska riktigt, säger ej kunna ske förr, än 46 månader från den dag, då, vid lagtima riksdag, konungen låtit om statsverkets tillgång och behof riksförsamlingen underrätta, eller, vid urtima riksdag, riksförsamlingen afhört den i 64 2 omförmåälda berätlelseno, nb. 4om ej Konungen och riksförsamlingen sammanstammande, förut annorlunda besluta. På detta sätt bör dock alltid det angelägnaste hinna uträttas, innan någo! arbiträrt steg tages till riksdagens upplösande bos vissa regenter oftast endast föranledt af några mindre behagliga, om också ganska belsosamma diskussioner inom riksförsamlingen. Ef ter nämde tid deremot, bör, enligt denna 2 riks församlingen åtskiljas, så framt ej Konungen ocl kamrarne annorlunda öfverenskomma. Afver I detta finna vi riktigt; ty hvarför, såsom nu, ii sinsinitum förlänga riksdagen, hvilket endast öka ETEN REAGERAR ——— AUIAAA AA färhliftar or AN