hafva redan ansort nagra al de talaude skal regeringen, enligt vär tanhe, har alt understödja detta förslag, och vi säga det ännu en gång, vill den sitt eget väl, sa vill den nationens och nationens väl eller ve för decennier, om ej för alltid, beror på ifrågavarande representationssorslags antagande eller förkastande vid nästa riksdag. Visar nu regeringen, genom understödijande af detsamma, att den verkligen vill nationens väl och ej blott, genom det gamlas bibehallande, vill befordra afsigterna af några få tiskare, i den af urikes fyra obestånd grumlade tidens flod, så kan den också tryggt stödja sig vid nationen, som då med förtroende, i samma män som hittils hyst misstroende, skall öfverlemna sina angelägenheter åt dess ledning och derigenom ge den vida friare händer än den hittils halt. Ser den dertill, genom ytterligare handlingar, att den nya styrelsen, så vidt möjli vill godtgöra hvad den förra brutit, t. ex. jen rättvisa utnämningar, genom förtjenstens utmärkande och tilldelande af statens vigligaste genom tillintetgörande af anspråken på, om ej återbårande af de 200,000 R:dr årligen för stalsskuldens betalande med Guadeloupsmedlen, genom sparsamhet med rikets medel och deras användande enligt riksförsamlingens föreskrifter, m. m., så skall detta förtroende alltmer besästas och blifva ju äldre, desto tilllörlitligare och orubbligare. Mätte regeringen, Konungen, blott alltmer inse detta, mätte ban. blifva alltmer sannt konstitutionell, så skall också folket blifva alltmer royalistiskt, det är säkert; ty svenska folket vill ingenting heldre än beundra, ja tillbedja sina konungar; men det vill då äfven, att dessa skola inse och ashjelpa dess behof, och att en representationsreform nu är dess högsta behof, det inser hvar och en, och hvarför då ej taga den färdiga, med alla sina smärre, och större — till en del, äfven af oss anmärkta — brister, — och ju längre den betraktas, desto slere torde inses, och mest då den kommer till utöfuiug, — heldre än att åter vänta 40 ar och kanske längre och släpa sig fram med något alldeles odugligt, något sämre än intel; ty sannerligen vore ej rakt envälde bättre, än det mångvålde, som nu döljer sig bakom den lappade, gamla konstitutions-skärmen. — Della böra äfven standerne, åtminstone deras pluralitet inse. och göra allt, för att få det nya representationsförslaget antaget, hvarpå ingen kan förlora, men alla måste vinna; ty det allmänna vinner dervid, emedan dess behof och medlen för deras afhjelpande derigenom först kunna bli rätt kända, och lika säkert som det är, att det allmänna bästa endast består af allas enskilda bästa, lika såkert är det, att intet inskildt väl, kan på längd besta utan det allmännas väl, ehvad förespeglingar, som också må göras om förmånen af prohibitiver, skyddslagar, privilegier m. m.; ty ingen frihet består af friheter, men alla friheter innefattas deremot i sann, lagbunden Frihet. — Det är till detta sköna mal det hvilande Representationsförslaget vill föra oss ett stort steg. Bröder, tagen då med raskhet ut det! I skolen sannerligen ej ångra det! — Låten ej asskrämma eder, genom gamla fördomar, vanor och dylikt! Fatten dessa hjernspöken blott skarpt i förståndets öga och de skola försvinna som luftbilder, och det sanna och råtia kringstråla Eder i allt större klarhet. Rödjen blott våg för ljuset, genom de gamla hindrens undanskaffande, och dess gudomliga stråle. som alltid och öfverallt blott söker en ingång, skall af sig sjelf. intränga med nytt lif och värma. Så är det i mikrokosmos (den lilla verlden) menniskan, så och i makrokosmos (den stora verlden) Staten, och handla vi så, att vi befordra en sådan utveckling, då uppfylla vi hvad våra bengge störste siare: Tegner och Wallin sagt: Evigt kan ej bli det gamla, ej kan vanans nötta lexa evigt repas uppisgen. fivad förmultnadt är skall ramla och det friska, nya vexa upp utur förstörelsen, samt: Rygga upp, ej rilva neder, är en Christens pligt och beder! och den bästa Christen, d. ä. den som bäst befordrar ljusess spridande, den är äfven den bästa medborgaren! skulle vi då ej alla förena oss till ett sådant verk? Hvilken svensk skulle vilja blifva etter dervid? Nej, låtom oss alla förena oss dertill och så skrifva det skönaste Frimurareförbund; men ej omboljdt af hemlighetens limma, som vanligtvis endast döljer