Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1844, sida 2

d Å ) underrättelser, och gifva ett allmänt omdö m dessa dagarnes händelser och atgärder. Konung Carl XIV:s död, som elter det svå jukdoms-anfallet var. lika litet oväntad, som då adant anfall förut ansågs vara att befara, i räffade i en tidpunkt då inga yttre omstöndif eter gifva åt den någon särdeles betydenhe ch då de inre deremot, snarare antyda att d amle Konungens bortgång kunde vara till ny n till skada för Svenska folket. Det kan ara meningen, att här ingå i vidare klander len aflednes regerings-system — eller sbil Hristerna i hans enskilta karakter, o. s. v. N if: Han hade redan uppnått en ålder, då zrad, och reflexion, arbete och punktlighet bli snart sagt omöjliga, äfven om de af lynnetF örut anselts odrägliga. Hans begrepp om kernas ställning, voro inskränkta inom några, fullständiga studier af Sveriges historia och t personer, och de voro förvillade af en nära osorklarlig tro på visheten och ändamals-en) heten af hvad hans egen regering vidtagit a utfördt. Ått under sådana förhållanden råda tjena Honom, var således, man mäste erkå det, svårt — och blef allt svårare i sam män Han åldrades; och då nationens ställn allt mer fordrade af styrelsen vaksamhet konseqvens, blef detta så mycket mer bek mersamt, som Han sjelf blef allt ömtaligare Sin makt — på hvars vidd han nästan al dessutom ägde ett öfver grundlagens mer ULeÅ ll sträckt anspråk. Följden af allt detta mp nödvåndigt blifva, obeslutsamhet — benäger alt uppskjuta — misstänksamhet — svaghet omfatta behagliga framställningar och att af alla obehagliga — favoritskap — stort prof torat och deraf stora behof — samt en stäm underhandlivg med sjelfva rättsbegreppen, alltid slutar med. dessas. åsidosättande. 09 om så ofantliga, och till stor del äktamisstag, som Ilans regerines: i allt hvad inre förhållanden rörer Emedan vi nu stå en tidpunkt, då Lagstiftande makten har att sluta öfver en den dyrbaraste af alla folkets gelägenheter: nalional -representationen: då början till kommunal-sörvaltning skall grun gas; då Folkundervisningen skall betryggas utvidgas; då behofvet af Närinas-lagstiltnin förbättring visar Se trängande; da ett slut: och då den tkonomiska ngunniozänsar sig tarfva så genomgripande reformer sf iinses det lätt, att då den afledne Konunger driz hade Sjelf velat erkänna nyttan och sö len af ärendernas konstitutionella behand förvaltande Minister uppsta, aldrig velat ge en sädan försätta sig i naturlig beröring med så vigtig tidpunkt, nuder så föga hoppeilv sörhallanden: oOckså märktes en verklig a råda nästan i allt. Man motsag det pafölj nya året, med sin riksdag och alla sina vi frågor, utan något interesse: ty, sade man, blir det något af allt detta, så länge den x Konunzen lelver! Icke lärer Han gå ilrär gamla, och inkasta sig i ett nytt tillstand, hvars vist, som han sjelf ej upplattat, hans gilning icke skall kunna öfvertyga honom. ett ord: man var allmänt af den tankan, a genting var att vänta för reformerna, ick gang för de mest nödvändiga; och de en interessena drefyvo djerfvare och ohöljdare ä gonsin sill spel, i hopp att folkets allmänn hade några organer eller ens möjlighet att tränga till thronen. 2 2 — — 2 2 2 — S 2 — 2 2 CC — — 2 2 nyväckta hioppet skall svikas. Man bör e det, älven om i den nya regeringens först gärder åtskilligt synes framkalla icke blott undran, utan verkligen tvisvel. ben tillträ konungen kan landets språk; Han har i liga angelägenheterna; har derunder dels val Rezerings-bestyret såväl i Norige, som har till och med haft administrativa detaljer. i vissa fall hunnat lemna Honom tillfälle till. Han har visat sig hugad alt intränga i e allmänna ämnen, djupare än man vanligen ner furstar göra det; och hvad mera är, m att äfven kunna det med en omdömesför kl I Idh Å 2 ww n