Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1844, sida 2

sotad äs, drucko sitt mjöd och uppgjorde ner för det kommande årets vikingatag. han var en annan Frode Fridgode eller Anund, som, med svärdet omsmidt tillas och skölden till plogbill, gjorde eröfringar en härd och vild natur. Fälten vattnad med blod och dock såg man herrliga skö mogna på bondens tegar. De starka slag den. minnen frän sordna oroliga tider, hä i fredligt lugn på sin vägg. Nedtogos de gon gäng, så var det i afsigt att fälla nen i skogen, eller för att möta en fi som djersdes ofreda den sugna dalens fre innevånare. Och gällde det då, att för sitt frejdade namn, sin urgamla frihet oc husliga lyckas tresnad; då drog man ur M färdig alt dö i försvaret för sin ärsda tt grund. Då for åter den gamle Ake Thor sin stridsvagn bland rustade män. Ingen och ingen båge hvilade förr än fienden förjagad och friden åter sänkte sig på gyl vingar ner öfver den trefliga dalen. (Fortsättni — — — — — Ludvig XIV:s hofkapell utförde en 4 en af Lullys andliga cantater. Konungen på knä och alla hofmännen voro således ven tvungna att iagtlaga denna generande ning. Efter styckets slut, frågade konur grefve Grammont hvad han tyckte om m ken — Ganska angenäm och behaglig örat, men något härd för knän, var gres svar.