Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1844, sida 2

oss, i öster och vester. ben som midar derunder, mäste hafva varit en jätte i sitt slag, ty från ena ändan af grafven till den andra är sex alnar. Sagan förtäljer att slumraren i denna graf hetat Fridlof och att socknen efter honom fått sitt namn. Sagan, sålunda förklarad genom hvad omständigheterna gifva via handen, går ut från diklens oah godtychlighetens område och fattar i verkligheten en säkrare ställning, hvarest, dock atminstone ej i det föevarande fallet, forskaren förmår att ytterligare belysa den. Arme Fridlof! Du hade di ingen skald i ditt läger, som vid din graf kunde quäda om dina manliga bragder. Du ligger altså okänd och obesjungen. bet är blot! namnet på den ort, der du föll, som erinrar om ditt namn, Folkets saga gömmer tacksammare an llistoriens blad dina bragders ära och din död. Nådde afundens känsla till skugsornas rike, så fördroge du ej taligt, alt en Frithiofs namn flyger på rygtels vinsar öfver land och haf, då ditt knappast är kändt af ett folk, som trampar ditt stoft och svalkas i skuggan al de träd, som din fredliga hand uppdragit. Sagan om dessa ättehögar och denna graf är emellertid följande. För många, många är sedan regerade i den trakt, hvarom här är fråea, Konung Fridlof. Han var en fridgod man, en vån och besordrare af sitt folks sällhet och lycka. llan liknade ej sin tids krigiska små konungar, som om sommaren sväfvade omkring uti blodig härnad, förvärfvande rikt byte och ett fruktadt namn, men om vintren, under