Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1844, sida 1

— Den Lördagen den o:de i hongl. Slotts kappellet böllna tacksägelse, i anledning af Höpstsalig Hans Maj:t Konung CARL X!V JOHANS dödliga bortgång, bevistades al H. k. H. Arffursten, Hertigen af Upland, DD. EK. Rikets Herrar, Stats Rådets och Högsta Domstolens Ledamöter, ett större antal af Hofvet samt Civile och Militäre Embetsmän, äfvensom ett så stort antal åhörare af de öfriga samhällsklasserna, som kyrkans utrymme tillåt. Den tacksägelse, som upplästes af Biskopen i Linköpings Stift, Öfver-Hofpredikanten m. m. Doktor Hedrån, var af följande innehåll: Till Gud den Alldrahögste hembära vi med djupaste rörelse och af tillbedjande bjertan, vär ödmjuka, vördnadsfulla tacksägelse, då Han i sitt ailvisa råd behagat, efter en med talamod uthärdad långvarig sjukdom och en Kristelig beredelse, den 8 innevarande Mars klockan half 4 på eftermiddagen, bädankalla och till sitt eviga rike flytta vär i lifstiden högt vördade och älskade Konung, den Stormäktigaste Furste och Herre, Konung CARL XIV JOHAN, Sveriges, Norriges, Göthes och Wendes konung, i en ålder af 80 är, 4 månad och 43 dagar. Hvad Nordens tyenne förenade folk äro denne deras ädle Fader och Välgörare skyldige, skola vi och våre efterkommande intill senaste tidåldrar med tacksamhet ihägkomma. Genom ovanliga naturens och hjertats gåfvor i förening med undransvärda skickelser förberedd till mensklighetens högsta värf, har Han i dem alla värdigt motsvarat Sin kallelse och förvärfvat osörgänglig ära. Han framträdde först utan lycka och utan namn för att lemna ett förvånande bevis, huru snillet, fortjenslen och dygderna af egen makt vinna dem. Forsynen lät Honom bildas i oroliga, stormande skiften, för att lära Honom i egen erfarenhet att värdera friden och i egen pröfning att vårda den. Under de nya tidernas oerhörda strider 2jorde Han Sig känd och berömd säsom en af Europas störste bjellar och härförare, segrande icke blott med silt svärd, utan ännu mera med sin mildhet och sin menniskokärlek. Derfore ansåg sig ock det gamla, al olyckan djupt krossade Svithiod åt ingen säkrare kunna anförtro värden al sin ära och sin sjelsständighel, än åt denne tidens och frihetens ädlaste son, hvilken af dem blifvit uppammad till bådas visaste läromästare. Han kallades till oss af folkets allmänna fortroende, och Han helsades vid sin ankomst af hela landets jublande fröjd, såsom en beskyddare, en fridstiftare: och med denna ärofulla namn står Han för alltid tecknad i våra tideböcker. Himlen har krönt Hans företag med framgång, llans regering med lycka och välsignelse. Ian skyndade att hela sitt nya Fäderneslands sår igenom förening med ett gammalt ädelt slägtsolk, som, af många ärhundradens missförstånd från oss söndradt, genom Honom blifvit oss trogne bröder och delat med oss den sist förflutna tidens lugen och nu delar med oss tacksamheten, saknaden och sorgen. Ibland våra mänga stora konungar intager Han ett lysande rum, icke blott asenom sin läånga lefaad, den före Honom ingen uppnått, och genom sin länga regeringstid, icke blott genom