Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1844, sida 1

osöränderliga beslut. vi anse sagan i folkets mun vara allt för vördnadsvärd och helig, för att med förnuflsinkast vilja gå densamma på lifvet, eller för att, såsom mången, möta den med tgäckeri. Vi tiga med de observationer, man med lugnare besinning och oförvillade ögon, på senare tider gjort, nemligen, att grenar affallit från denna ek, utan att prester dödt, och att prester dödt, utan att någon gren alfallit. Svärmeriets andesyner och baskspelares bedrägerier utgöra vår afsky. Vidskepelsens dimmor böra vi skingra i stad och på land. Den sjuka inhillningens råa foster mäste bortjagas från en mark, der bildningens ädla träd skall slå blad och blomma. Men sagan hos allmogen, sammanväfd med dess härliga folkmelodier, må beständigt förblilva; ty den hänvisar, ostare än man tror, på ett högre ursprung och utgör den lilla romantiska verld, inom hvilken folket gerna må hämta krafter och mod efter klinga arbetsdagars svåra mödor. Altkogar ne. Vid sidan af vägen, elt stycke söder om Frillesås kyrka, höja sig tvenne grafkullar invid hvarandra. Ilviska de hafva varit, som slumra derunder, förtäljer sagan; men buru länge dessa hafva hvilat i det tysta — derom tiger den. Förgäfves genomleta vi Historiens blad, för alt om dem få något veta; det är blott lradilicnen, som bevarar minnet om dessa enkla värdars tillkomst. Att de hvälft sin rund öfver de tysta innevånarne redan under vikingarnes oroliga tider, det synes både af de omständigheter, sagan gisver vid handen, och af deras