sitt talriba, ädla, vördnadsvärda Hus, som spri der så mild glans omkring Konungatbronen och sköna förboppningar öfver framtiden, icke blott genom silt snille och sina bragder, dem aila solkslags håfder veta om:ala, icke blott i aklning och anseende hos de största samtidens Regenter, deraf Han på ålderdomsdasen sick emottaga lysande prof; utan älven genen en nära trefsio-mrig fred, såsom de sramlarna Udebvarfven hos oss icke känna, älven sonom de vaksamma, outtröttliga omsorger, med hvilka Han befordrade ordning, trefnad och sörkolran inom sina länder och sina folk, älven genom den ädlaste, varmaste menniskokärlek, hvarmen han dagligen spridde omkring sig oråhneliza vålgerningar, och framför allt genom sin fasta kristeliga tro och sin oskrymtade gudsfruktan. likasom fan i lifstiden följles af de förenade prödrafolkens kärlek och tillgisvenhet, så soljes Han och i sin bortging af deras välsienelrver, så shall Hans namn i alla tider hös dem aterkalla minnet af ära, frid och un. O! Herre Alsmägtige Gud! Vi tacke dig för de stora gåfvor, dem Du åt denne vår älshade bortgängne Välgörare förlänat, för de ädla verk. dem Fu låtit Honom till Folkens välfärd utföra, för den mångariga såällhet och ro, vi, under Hans saderliga omvårdnad fatt njuta. Vi tacke Dig, att Du efter ditt undransvärda rad I ledsagat Honom på alla Hans vägar och att Du; slutligen latit Honom som en trogen tjenare fara med frid till Din eviga fridsboning. Omma, va:ma tacksägelser skola äfven till Dig uppsa, 0 Herre ifran mänga olychligo, dem han med sin hand upprättat och bulpit, af oråkneliga fatti-, sa, dem Han understödt och uppmuntrat med ; sina vålgerningar, af många enkor och saderlösa, som i Honom funnit en värdare och en U 1 I I ) I Fader: ja, af oss alla, både unga och gamla, både fäder och efterkommande, som ju länere, ju mera skola erkänna, värdera Hans oförgätliga förtjenster emot Fosterland och folk. . Ack! mildaste Fader, uppehåll, trösta och styrk vår dyre älskade Konung, hvilken är i bedröfvelsen vårt kopp och vår lillllpkt. Gil, honom lycka och välsignelse i sitt höga kall, alt Han med glansen af ärsda dygder äfven maj ärfva folkets kärlek till sin belöning. Trösta, o Gud! Hennes Maj:t Drottningen i Hennes saknad och sorg öfver en högt vördad och älskad Fader. Uppehåll och styrk Hennes Maj:t Enke-Drottningen, som äger sa många anspråk på vår kärlek och värt deltagande; hugsvala Henne, som förlorat och begrater Den Hennes bjerta kär hade af unadomen, med hvilken Hon delat både det enshilta lifvets sällhet och Konunga-värdighetens höghet. Utsträck Din skyddande hand öfver hela vårt älskade konungahus, öfver Konung och Drottning och alla de hära, som Dem omgifya: och lit oss länge få lefva i ro och frid under Deras hägn, säsom goda barn under en älsblig lig föräldravård. Gif oss alla, o Herre, alt vandra i din fruktan, att odmjuka oss under din vilja, att med samdrägt och kärlek deJa hvarandras bekynuner, att med sann tro och Christlig vandel bevisa oss såsom dit egendöms-foli: — Var med oss, o Herre vår Gud, såsom Du med våra fader varit hafrer! i I LL I i I j Ack! gör oss, Herre, till elt foll: Med fromhet vist, med vishet fritt, Der hvarje röst är hjerlats toll, Och hvarje hjerta, Gud, ar ditt. Et folk, som stads beflilar siy, Att villigt göra det Du böd, Och så på Dig förlitar sig I väl och ve, i lif och död. Så, Gud! med oss Du vara skall, Som Du med våra fader var, Och fralsa un från blygd och fall Ett folk, som Du förvarfvat har. Så blomstra skall var gamla bygd Från tidehvarf till tidehvarf, Och sädrens hopp och tro och dygd Till barnen gå i evigt arf. Amen. — Redan förut på förmiddagen, strast efter kl. 9, hade Rikshärolden, företrädd och efterföljd af en sqvadron af Kongl. läfgardet till häst, på bufvudstadens förnämsta torg uppläst nedanstaende Kongl. Kungörelse om Högstsalig Hans Maj:t konung CNRI. MV JOHANS dödliga fränfölle samt vår nu regerande Allernädigaste konungs antagande al Rihestyrelsen öfver de för