Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1844, sida 1

drig skall så det, hvarfåre detla vört brödraland, i hvarje konstitutionelt hänseende, bör vara oss en uppmuntrande förebild. — 57 3. handlar blott om byar handlingarne, rörande riksdagsmannaval böra förvaras, och 58 2. om besvärs anförande mot vallängd, som bor ske inom 8 dagar från beslutets fattande: deröfver hos landshöfdingen, som hänvisar det till pröfnings-kommilten, öfver hvars utslag man ej får besvära sig. Detta kan synas något arbiträrt; men är dock sullkomligt öfverensstämmande med sann solkfrihet; ty skall någon appel ega rum från pröfningskommitteen, så skulle ået blott kunna vara till en annan profningskommitt6( och så in insinitum, emedan folkets enskilda angelägenheter aldrig böra hänskjutas till regeringens embetsmän, hvilka derigenom blott skulle få tillfälle till den obehöriga inblandning, som sästrängt förbjudes i 56 2. — Sista, eller 39 3. af den föreslagna lagen, innefattar föreskrift angående klagomal öfver val, och att dessa böra ske inför sjelfva rikssörsamlingens första kammare, molsvarande Noriges Odelsthing, dagen efter sedan den sammanträdt, hvarigenom saledes äfven denna angelägenhet, som siz bör, afsöres af sjelfva folket, genom dess ombud, så att regeringen, på intet sätt, kan få lagligt tillfälle att inblanda sig I denna nationens enskilda, vigtizaste angelägenhet. Alt denna Val-laz nu, med alla de små brister, som ännu kunna vidlida der, såsom hvarje menskligt verk, dock är vida bättre, än den nu gällande, är väl obestridli-1, äfvensom alt den, i sammanhang med de söreslagna ändringarne i Regeringsformen, ger vida lättare tillfälle att uppläcka och förhåtira dessa brister, och att det således är allt skäl att obetingadt antaga den vid nästa riksdag, om man ej har för afsigt att bibehalla vart nuvarande fyrdelade representations-kaas, endast för att få tillfälle att fiska i grumligt vatten. Vi halva kallat de brister, som ännu kunna vidläda det hvilande lagförslaget, små, emedan hufvudsaken, grundprincipen, det fria valet af hvarje sjelfständig medborgare otvilvelakligt är riktigt, och ändringar och förbättringar säledes endast kunna komma i fråga vid detalierne, hvilka, i alla fall, äro och måste vara underkastade ständiga förändringar, alltefter tidens olika sordringar. Vi kunna ej heller för någon, som verkligen vill landets väl, inse nägot skäl till motständmot denna vallags antagande; ty dugligheten i bvarje stånd bar vida mer utsigter att blifva använd och få deltaga i lagstiftningen, genom ifrågavarande vallags tillämpning, än under nuvarande regime, då deremar ingen blir utesluten derifrån, som i ringaste mån kan ega rättighet till bevakandet af landets interesse. Fruklan för ett sådant uteslutande af något visst stånd eller vissa individer är såäledes blott en chimer, en lustbild. ett hjernspöke, som försvinner vid minsta skarpare betraktande; ty hvem hindrar de väljande att fästa sig vid hvem de behaga, inom eller utom sitt stånd, och för hvem skulle de väl ändå ha mer förtroende, än för sina egna ståndsmedlemmar, hvilka de känna vara dugliga och redliga. Så kommer säkert fortfarande, såsom hittills, bonden att