adelsmannen adelsman 0. s. v.; men den omät-3 liga vinsten af un föreslagna valsätt hiir, att l alla de som förut varit orepresenterade ochl!t således orättvist uteslutna från menniskans med-Jl födda rättighet, att bestämma om samhållsla-l) carne, sasom: en mänad privatiserande lärda, l! litteratorer, konstnärer, sakallade standsperso-Ji ner på landet och i staden, icke adliga egaref! af säterier och frälsehemman, m. f., hvilkafl! alla utgöra en så stor och respektabel massa af folket, man skulle kunna säga, sjelfva kårnan, sjelfva hjertat deraf, emedan de, till store del, förena bos sig den bufvudsahligaste både! ihaleriella och intellektuella egendomen, senom den sfereslagna val-lagen återfå sina menskliga rättigheter, att bidraga till allmant och enskildt väl, genom att bevaka det helas och detalje-i nas, allas och sitt och de sinas interesse. Dess-. niom upphör, genom denna val-lag, den orätt-,! visa sjelsskrilvenheten till representant, hvilken nu si ofta missbrukas eller tillfaller de osärdi gaste, de odugligaste individer; och det är lika orimligt, att denna rättighet skall tillfalla ett embete, sasom biskopsembetena, som att den skall vara medfödd: tvertemot om nagon bordet. uteslutas från valrätt, så vore det just sudane embetens innehafvare, som äro så beroende af och, så sammanhängande med regeringen, som hiskoparne, hvilka mer äro en politisk, än en religiös institution, och derföre heldre alldeles! borde asskafsas, likasom en mängd andra sinekurer, hvilka blott suga landets must, utan alt göra någon nytta, sesom en del generaler, presidenter, ja, sjelfva landshösdingarne, hyilba: ibland åratal kunna vara ifran sina embeten, som icke dess mindre skatas lika bra eller illa. Till befordrande af embetsmännens oberoende, borde dessutom så få befordringar, som möjligt, liega omedelbart i regeringens händer, utan mera bero på ansvariga auktoriteter och ytterst på verkligt ansvariga ministrar. Regala och patronella pastorat borde alldeles afshafsas, och dessa endast tillfalla den skickligaste bland de tre, som erhällit de flesta rösterna af de sökande, och hvilket noggrannt bör vara kändt af respektive konsistorier; ty eluru man borde göra allt till förekommande af missbruk och intriger vid prest-i likasom vid alla andra val, borde dock ej allt! bero på pluraliteten, som han vara vilseledd eller misstaga sig; men ännu mindre, såsom nu, på vederbörandes nyck eller obehöriga inblandningar och insinuationer, hvarigenom ofta outrotligt misstroende och split från första ögonblicket ussås mellan sorsamling och själasörjare; ett förhållande, hvars olyckliga följder litt inses! och också dagligen ersares, så i det enskilda, ! som allmänna. Men det skulle föra oss för: längt från värt egentliga ämne att nu ingå djupare i detta eljest så vigtiga ämne, vi ville härmed blott visa, att hvarken prester eller andra: embetsmän äro att betrakta sasom helt och ballet oberoende medborgare eller fullkomlig kannpetenta till val, så länge befordringarne lizua nåstan uteslutande i regeringens händer. Oss synes det tillräckligt om regeringen ägde rättighet. att utse sina närmaste organer, och dessa sedan, under ansvar, verkade hvar och en i sia hrets, enligt lagligt bestämda principer, då visste hvar och en, hvarester han hade att rätta sia och behösde bvarken smickra, krypa eller muta si2 till sin bergning. Men äfven alla dylika missbruk skulle mycket lättare låta afskassa sig, om den. föreslagna representations-forändringen antages, som, grundad på allmänt val, uttalade nationens. sanna mening, och icke såsom nu blott vis-a individers och interessens, lätt turnerade, lankar. Förmanen af den hvilande val-lagen synes. oss derföre ligga så klart för en dag, för hvar. och en, som vill se, att den för dem ej vidare behöfver bevisas, och för dem, som, med flit, tillsluta ögonen, hjelper ingen bevisning, blir den klaraste dag natt. Vi hoppas likväl att dessa obscuranter endast utgöra en så ringa del al nationen, att de intet skola kunna uträtta mol den klarseende mängden, så att det nu blott beror derpå alt äfven få regeringen stämd för det bvilande representations-forslaget, och dertill synes oss ej behöfvas mer, än alt den, genom enighet vil dess antagande, öfvertygas derom, alt det billigas af nationen; ty bra dåraktig och arbetande på sin egen undergang, skulle den regering vara, som handlade rakt emot nationens vilja; på längd blir den dock starkare, än en snart försvunnen individ. Också bör det bli en regering mycket lattare alt uppnå sin egen ära, sill eget befästande: nationens sanna bästa, I I I l