Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1844, sida 1

lerhöll hennes känslor och inbillning och höjde enne öfver den tränga krets, inom hvilken henres jordiska menniska rörde sig. Huru glada kände vi oss ej framför den sprakande brasan, i den mörka quållen, sittanle i förtrolig krets kring vär Sibylla! Huru trängle ej hennes enkla sagor till djupet af våra barnsliga sinnen och väckte der bilder, djertva. besynnerliga och fantastiska ! Huru anslogo e dessa anspråkslösa framställningar själens stränzar och framkallade mången harmonisk samklang, som sedan gått förlorad i lifsvets disharmonier! Huru tråkigt, ja afskyvärdt förekon oss ej, i jemförelse med dessa quinnans berät telser, allt, hvad vi visste af var Fryxell ocl Cornelius Nepos? Huru bleka och obetydliga stodo ej för vära ögon de bjelteskepnader, dessa tecknat, emot de fantastiska, brokiga ocl skimrande seckonungar, som quinnan förstod ikläda sagans underbara drågt? Ilurudane hvardagshändelser, knappast värde att tecknas elle minnas, föresöllo oss ej en Carl XII:s och en Miltiadis hjeltedater, vid sidan af de under bara tilldragelser, som utgjorde stoff för hen nes sagosamling? Säsom kroppen förhåller sis till själen, eller instrumentet till ljudet, son sramlockas af detsamma, så ungefär förefollo os: andra historier mot vår Stinas. Genom beni väcktes mången idealbild, som då, omgilver af vår barnsliga fantasis ljusskimmer, sedan me och mer försvunnit, eller åtminstone förvand lats till sådana skapelser, som fostras oeh nä ras af en sednare ålders nyktra och kalla för stånd. Då jag i en sednare ålder ötergäg de samm